Mot toppen
På söndag morgon var vädret lika fantastiskt. Och det var tur, för vi hade ett större projekt framför oss. Jag och Markus, Jochen, Alex och Peter skulle ge oss på att klättra aiguille d’Orny, 3167 m, via den klassiska sydväst-sidan. 200 meter över åtta replängder. Vi hade redan förstått att lätta grader på individuella replängder inte nödvändigtvis betyder att det är enkelt att kravla sig upp, nedtyngda av ryggsäckar och allehanda utrustning. Att hitta vägen är dessutom inte helt trivialt, både jag och Markus lyckades missa flera borrbultar vilket åtminstonde en gång försatte Markus i en prekär situation då han fått bygga hängande stand på en borrbult som egentligen satt utom räckhåll på ett överhäng. De riktiga standbultarna satt fem meter bort.
Jag ledde lättare replängder, Markus tog de mer utmanande. Med min naturliga benägenhet att översäkra skulle det helt enkelt ta för lång tid att göra annorlunda. På så vis blev klättringen riktigt njutbar även om det för min käre replagskamrat bitvis var aningen påfrestande. Den fantastiska graniten var så full av friktion att allt som kom i dess väg slets ner på ett huj. Jag var mycket tacksam över mina tunna klätterhandskar (som jag dock måste byta ut efter denna resa). Dryga fyra timmar senare, efter många svan och överhäng, sprickor och kaminer, stod vi alla fem på en smal topp och gratulerade varandra till bedriften. Det var en fantastisk upplevelse, hela vägen. Men det var inte slut än.
Vägen ner började med firning från en ring direkt på den spetsiga toppen, och sedan ner genom en brant couloir. Vissa partier måste vi friklättra neråt, Alex upskattade det till (alpin) grad tre. Det kändes väl inte helt säkert alla gånger, men för mig var det mycket branta rullstensfältet som följde mentalt än värre. Jag har något otalt med branta rullstensfält. Det kändes som en flera timmars lång kamp om att hålla balansen på rutschande grus, men på något sätt överlevdes det med och vid tre-tiden hade jag och Markus redan hunnit äta Rösti i hytten och var på väg ut igen för nya äventyr. Nu dock på egen hand, eftersom våra färdkamrater måste trava ner till liften innan stängning för att hinna hem lagom till att arbetsveckan satt igång igen.
Bildkommentar: De två undre bilderna är tagna av Jochen Dümas, den sista från huvudtoppen på aig. d’Orny.