Efter en lyckad cykel-picnic med sambon till en godtycklig äng/skogskant, skulle jag vidare till universitetet den vanliga vägen.
Markus följde med en knapp mil längs skogsallén, och oj vad roligt det var! (H:)
Vi turades om att “föra”, och även om det inte var så jättesnabbt (31 km/h, det var jag som var mör från innan) kände jag verkligen hur stor skillnad det är att ligga först och att ligga bakom. Det går så mycket lättare!
Vi har likvärdiga cyklar och jag vet sen innan att vi är lika snabba (även om jag har lättare eftersom jag är tränad för cykling) så det är verkligen givande att cykla med min älskling. Vilken tur jag har!
Men denna vecka ska jag se till att skaffa en EGEN cykeldator… 😉