RM i Hallstahammar

Jag satt som klistrad vid datorn och följde temperaturangivelsena från vattnet veckorna innan tävlingen som arrangörerna snällt la ut på nätet. Det såg onekligen bra ut med 17-18 C fast man kunde inte förstå att det var så varmt just där hela tiden. Kommer fram till Hallsta fram med termometern, stoppar i vattnet vid stranden, UUPS! 15C!!! Hur är det möjligt? Det var ju 17 igår!? Där rök den inplanerade simträningen. Blåsigt och kallt var det, men vi tog en promenad runt löpbanan i brist på annan sysselsättning. Vi upptäckte med lite svårigheter vägen vi skulle ta som såg ut att bara leda till en tomt, men vi vågade inte ta den just då.
Morgonen därpå kom det oficiella tempen på vattnet som har hunnit svalna lite med regnet och var ynka 14C. Eliten hade tidig start och de såg inte att vara störda över huvud taget av kylan fast de körde som vanligt i linne. Jag var mycket tveksam till start men till sist så ställde jag mig vid bryggan för starten. Där var det minnsan några som pratade om att arrangören har myglat hela tiden med temperaturangivelserna förmodligen för att få med så många motionärer som möjligt som efteranmälda.
Innan starten dividerade jag ett tag med de tekniska delegaterna för att veta vilka regler som gäller för avkortnig av simningen och samtidigt passade jag på att fråga om jag blir avplockad från cyklingen om jag hoppar över simningen. Svaret blev nej, men de tyckte att det är olämpligt i alla fall på en så stor tävling som RM.
Då undrar jag om det är verkligen lämpligt att ha starten för RM ihop med Motionsklassen om det nu är en så viktig tävling?!?
Vi var många som väntade på startskottet till sist och jag var också i vattnet. Efter 100m ville jag bara bryta som vanligt. Ouppvärmd, i slagsmål, kallsupar, stela muskler, hjärtat som rusar, det kändes inget vidare. Som tur släppte allt ganska snabbt och kunde bara koncentrera mig på att ta mig till varvningen efter 400 m. Där såg jag med halva ögat att jag ligger faktiskt bättre till än tidigare år så jag tänkte i alla fall fullfölja simningen för att se vad statusen var på min simning i år. Ligga på rulle blev aldrig aktuellt för jag trivs bättre att ha fritt vatten. Upp ur vattnet på nytt prydligt pers 26.30 med mersmak och det kändes inte så djävligt längre.
På cykel! Inga extra kläder. Kalla muskler, kuling, ont i musklerna! Min taktik innan starten var att försöka köra lätta växlar för att få upp värmen på cyklingen, men just nu så kan jag inte få det önskade resultatet. Jag kör lätt växel men gör ont i alla fall i motvinden. Sidovinden är ännu jobbigare trots att jag har bara 38-mm fälg. Ja, ja! Jag har i alla fall kört om H65 gubben Magnusson redan efter nån km. Förr om åren brukade det ta runt 2 mil att göra samma sak. Oj! Nu kommer en bakifrån! Jaha det är han vad det nu heter cyklisten i H55. Honom kan jag hålla jäna steg med, eller? Nej, han kör ifrån. Här gäller att vara klok! Köra som en cykeltjuv utför i alla fall utan att bromsa för mycker i de skarpa kurvorna! Ta ut svängen, tänker jag och gör det också! OOPS! MC-domaren är i mina trakter. Bäst att se snäll ut! Han kör upp vid min sida och säger att jag är DISKAD!!! Jaha – skit i det! Statusen på denna tävling är ju ändå obefintligt. Jag tänker fullfölja i alla fall, jag har redan vunnit över mitt forna jag i vattnet. (Efter tävlingen fick jag veta att jag blev diskad p.g.a. säkerhetsskäl – Jag körde nämligen över mittlinjen antagligen innan en högerkurva efter en utförsskörning för att kunna ta kurvan – på en avstängd väg!!!)
Hälsänan känns ju OK, så jag kan väl prova löpningen också! Grus, grus och mera grus! Det går ingen snabbt, men vad spelar det för roll. Jag har en gubbe i hasorna! Han släpper! Nej, han kommer ikap! Ställer sig bredvid mig! Jävla blåbär! Jag ryter till! Kör före eller bakom! Jag vill inte springa extra vida svängar bara för att du vill ha sällskap. Jag är trött. Knata på fast man är diskad, jag skall ju persa i alla fall. Nu planar det ut! Men vad F@N! Vi ha missat den mystiska korsningen som skulle leda oss in på någons tomt. FUCK, fuck, fuck! Vad gör vi? Jag ser ett 10-tal löpare framför mig, alla fortsätter! Vända det är helt uteslutet! Vi har passerat korsningen för länge sedan, men jag var i koma. Flaggvakten vinkar åt oss glatt! Jaha! Då har de lagt om banan i sista stunden, men det blir ju inte 10 km om vi inte gör en extra varv. Men vadå, då blir det för långt. Kommer till varvning! Frågar arrangören, hur många varv vi skall göra! Hon vet inte. Shit! Jag tar väl ett varv till sedan är jag nog nöjd tänker jag nu när jag är diskad och allt. Man kanske kan lägga in en protest efter tävlingen så jag fortsätter! Gubbar som jag mötte min första varv dyker upp igen på samma ställe! Aha! De körde också fel, ja då är vi många.
Andra löpvarvet står en tös vid kosningen och alla kör rätt, trodde jag. Det är bara ett fåtal som forsätter av gammal vana att korta av banan även på det andra varvet. Det blev visst nån missförstånd för nån trodde att motionärerna skulle köra åt det hållet, så tösen står bara där med skylten i handen och gör ingenting!
I mål! Alla persar! Alla snackar högt! Jag går! Jag vet vad som har hänt! Det finns ett handfull löpare som sprang rätt alla andra har sprungit för kort i alla fall de som kom i mål i spannet 2.05-2.25. Skit igen! Man får inte ens ett nytt pers!
Ducha, äta, snacka skit! 1 Timme till prisutdelning, och ser resultatlistan. Jag är diskad. Jaha, tänker jag det är OK att springa hur man behagar men det är inte OK att korsa mittlinjen. Jag skall lägga in en protest! Huvuddomaren kommer fram, han har bekymmer så det räcker, men ingen formulär där man kan kan skriva protest. Ingen formulär – ingen protest. Det är bortrationaliserad!

Så var det med den seriösa RM-tävlingen!