Visst, lite väl tidigt på säsongen för att dra fram den gamla Hedinz-dängan kanske, men jag tyckte synd om dem som tog studenten här i stan idag; först ösregnade det till fram en bit på eftermiddagen och sen övergick det till en slags böljande regndimma som fortfarande pågår och som visserligen var skön att cykla (och förmodligen även att springa) i, men som nog inte var så kul om man hade något somrigt som en skolavslutning att fira.

Dagen förlöpte tyvärr inte riktigt som planerat, men det var bara till en mycket liten del vädrets fel. Det gjordes i alla fall ett försök att slutföra vecka 3 i Hundred Push Ups Program för första gången; jag misslyckades ju senast det begav sig. Jag var för dagen iklädd hörselskydd eftersom alkisgrannarna spelade dansband på hög volym, och även om jag kanske skulle ha haft nytta av ett adrenalinpåslag så valde jag istället att vara ostörd. Det kanske var det som var felet, för jag nådde inte ända fram den här gången heller. Ärligt talat gick det t.o.m. något sämre än förra gången, men eftersom jag fortfarande hade rejäl träningsvärk efter bicepscurlsen i förrgår och på förhand var tveksam till att jag skulle kunna göra en enda godkänd armhävning så är jag inte alltför nedslagen. Jag blev faktiskt förvånad över hur lätt det första setet gick, men tänker jag efter så var det ju armböjarna som fick sig en omgång i förrgår och nu handlade det ju snarare om att sträcka på armarna. Ner kommer man ju alltid.

Det var väl ingen riktig höjdardag egentligen och träningssuget lyste länge med sin frånvaro, men jag ville inte upprepa debaclet från förra veckan. Dessutom insåg jag att ett träningspass trots allt var just precis vad mitt humör behövde, och när jag väl stod där i fullt regnställ och var klar att åka hade det redan vänt och det fanns inget som kunde hålla mig tillbaka. När jag var framme vid gymmet hade jag mindre tid på mig än någon gång tidigare, så det fick bli ett forcerat och förkortat program. Fast det där sista hade nog varit oundvikligt oavsett hur mycket tid jag än hade haft till mitt förfogande, för jag märkte att jag helt enkelt inte orkade lika mycket som vanligt. Men jag får ju inte glömma att det var mitt tredje pass den här veckan, vilket är rekord! 😀 Jag har faktiskt lekt med tanken att klämma in ytterligare ett pass, på söndag, eftersom annat än en 2-stoppstrategi för nästa vecka nog inte är möjligt. Fast jag får ju inte vara helt slut i kroppen om jag ska kunna jobba på måndag, så jag får väl kanske “helga vilodagen” för att vara på den säkra sidan.

Bossen (gymmets alltså, inte Springsteen), och likaledes min PT eller nåt, kom oväntat förbi och frågade om det gick framåt, och innan jag hann tänka efter hade jag sagt att jo, det gjorde det (och det var ju sant), men jag blev lite för överrumplad för att komma ihåg att säga att jag ju faktiskt vill börja specialisera mig lite vad det gäller muskelgrupper osv. Jag nämnde inte heller att mitt sökande efter den rätta tekniken för vissa övningar börjar ta närmast episka proportioner, men det kommer väl fler chanser.