Just nu sitter jag och äter rabarberpaj och vaniljsås. Det får jag för att jag har varit duktig och tränat. 🙂 Det händer inte varje gång, långt ifrån. Men den här gången hände det, och det bestämde jag redan i måndags.

I förmiddags blev det bestämt att jag ska börja jobba redan på måndag istället för måndagen efter. Jag fick en förfrågan för ett par dagar sedan om att börja tidigare, och redan då visste jag egentligen hur det skulle bli. Jag är glad att jag har något jobb alls, speciellt eftersom det såg mörkt ut ett tag, jag trivs där, jag vet att de behöver mig och då vill jag ställa upp, och inte minst… jag skulle definitivt ha användning för de extra pengarna. Jag har redan nu tankar på att investera i något jag har funderat på ett tag, så det blir lite av en muta till mig själv. Fast det är i och för sig inte första gången jag tänker sådär, och ändå slutar det oftast med att pengarna åker ned i något svart hål, eller läggs på hög när jag väl har dem. Men ändå känns det som att något tas ifrån mig. Jag hade mycket hellre sett att det här hade gjorts upp redan från början, men jag vet att det kan svänga snabbt, så vad gör man?

Dessutom, när det gäller jobb eller ledighet, måste jag tyvärr erkänna att jag inte på långa vägar har fått så mycket gjort under den gångna lediga veckorna som jag hade tänkt, så utsikten att det skulle ändras så fundamentalt under de kommande sju dagarna är väl inte direkt överhängande.

Well, anyway… Dags att redogöra för dagens övningar:

Dagens dos av armhävningar gav ett godkänt resultat, men dock efter en stunds tvekan. Nu hänger allt på hur det går på fredag; klarar jag det utan problem blir det vidare till vecka 4, annars vecka 3 för en tredje gång… Jag hade trott och hoppats att jag skulle vara märkbart starkare den här veckan. 🙁

För övrigt kan noteras min tiger- eller isbjörnsfällimitation på hallgolvet när jag inte orkar en endaste armhävning till. Men det är så det borde vara tycker jag: vill man tvunget ha en varelse liggande utfläkt som en matta i sitt hem, då får man banne mig vara den själv! 😛

Jag råkade av en slump upptäcka hur man låser knapplåset på mobilen medan man har stoppuret igång (men det är fortfarande inte på långa vägar något optimalt instrument för tidtagning). 🙂

Inte ens ett envetet regnande som startade strax efter att jag först hade tänkt åka till gymmet kunde i längden hålla mig därifrån! Jag hade inte lika bråttom som vanligt så det blev en kortare uppvärmning, trots cykelturen dit. Medan jag stod på crossen möttes jag av en syn som framstod som något av en hägring: avdelningen för fria vikter, helt tom och övergiven! Det var nästan så att jag var tvungen att nypa mig i armen, men det var sant! Äntligen premiär! 😀

Det låter kanske lite asocialt, men jag var mycket nöjd med att det var näst intill folktomt även bland styrketräningsmaskinerna, för det gjorde att allt flöt på extremt bra och när jag var klar med allt jag hade planerat passade jag på att köra lite till. 🙂

Det hade förresten börjat regna när jag skulle åka hem, men det gjorde ingenting, för jag blev inte så blöt, och framför allt inte kall, så det var riktigt trivsamt. Kanske var det endorfinerna som redan hade kickat in? 😛