När vi anlände till Göteborg idag på eftermiddagen sken solen från en klarblå himmel och värmde gott.
Hade det varit för 7-8 år sen hade min första tanke varit att det är dags att ta ut mc:n, men nu tänkte både jag och resesällskapet att det var dags att ta fram räsercyklarna och så snart vi fått in de svettiga springkläderna i tvättmaskinen fixade vi en termos med te och cyklade ut på Säröbanan mot Amundön.
Jag kan inte komma på något som är så avkopplande som att cykla stillsam utflyktscykling på räsercykel.
Det var en sådan underbar varm eftermiddag som doftade av vårfuktig jord och salt hav. När vi satte oss på bänken vid havet var de enda ljuden som hördes en ensam svan som flög över och trumpetade efter sina kompisar, en hund som skällde i fjärran och lite skratt och stoj från några människor som var nere och kastade macka vid strandlinjen. Stenen skvätte upp solblänk från havet som låg stilla, bortsett från några små krusningar.
I övrigt var det helt stilla.
Strax innan solen gick ner helt cyklade vi hem igen och var rörande ense om hur himla bra vi har det.