Saalfelden Halv Iron Man blev ingen halv IM utan en låååång duathlon om 3+80+21 eftersom det galet kalla vädret gjorde att det inte gick att simma. ens med våtdräkt.
Och va säger man om det där då? ? Min premiär på halv IronMan (egentligen var det ca en ITU medeldistans dvs med lite kortare cykling (men å andra sidan med 1000 höjdmeter) blev både ojävligare och jävligare än vad som var tänkt.
Först ska det sägas att det rent tidsmässigt blev klart mkt ojävligare än tänkt. De rejält kalla temperaturerna gjorde att simningen blev ersatt av en extra löpsträcka först istället. Det var helt enkelt för kallt i luften för att låta oss simma ens med våtdräkt. 13 grader i vattnet och 8 i luften på 2 km simning hade gjort det för farligt att släppa ut ett gäng stelfrusna triatleter på en så kuperad och genomblöt cykelsträcka. Det handlar ju framför allt om att man inte kan bromsa effektivt nog med så kalla fingrar som det hade blivit.
Det kan dock rapporteras att bromsningen blev en utmaning även utan att ha simmat i 13-gradigt vatten först. Haha. 8 grader och regn ger ganska stela fingrar ändå, och det trots långfingrade handskar. Och räser-cykelbromsar och ösregn är heller ingen bra combo. Så det blev att ta det ganska lugnt i utförslöporna ska sägas. Men mer om cyklandet nedan.
Men som sagt: att ersätta en 2 km-simning med en 3 km-löpning sparar ju mig lätt 40 minuter. Dels för att 3 km löpning sannerligen inte motsvarar 2 km simning. Samt att det för en som e hyfsad på att springa men knappt e simkunnig onekligen bidrar till en bättre position i fältet ?
Det som var lite jobbigt med att det blev en lång duathlon istället för en triathlon va ju det mentala i att bli förbicyklad hela tiden. Hehe. I triathlon e jag ju än sämre på att simma än på att cykla så jag plockar oftast folk redan på cykeln. I duathlon blir ju min prestation mer bergochdalbane-artad snarare än linjärt stigande. Springer ifrån en del schnubbar med stora lår på första sträckan. Blir sjukt ifråncyklad (särskilt när det e så långt som 80 km i sadeln) på andra sträckan. Och plockar tillbaka några av de muskel-benade på sista löpningen (inte minst när det e så långt som en halvmara på slutet).
Första 3 km löpning avverkades på helt ok 11:45, dvs 3:55-tempo. Bra med tanke på att man ju inte tar i för kung å fosterland när resten av dagen är så pass lång, samt med tanke på att det var terräng och det ju alltid går lite trögare i terrängen än på asfalt.
Nåja… Det blir ju mest som en prolog med en så kort sträcka före två så mkt längre så det va ju bara att riva av det där. Konstateras kan att det började regna som satan ca 5 minuter före start (och har inte slutat ännu några dar senare förresten). Så det blev att kuta första sträckan med tunn regnjacka. Inte för att det kanske va helt nödvändigt för 3 km löpning men den skulle ju på under cyklingen ändå så lika bra å dra på den direkt å inte behöva krångla för mkt i första växlingen.
Där blev det krångligt nog ändå. Haha. Va ju så jävla kallt att man behövde dra på sig knävärmare å långfingrade handskar. Hade redan tå-värmarna på cykelskorna dessutom. Allt detta i kombination med att man ju inte har så där värst jättebråttom i T1 på en halv IM gjorde att det tog sin lilla tid i första växling. Över två minuter faktiskt. Men det va ok. Fick på mig kläder å med mig lite choklad å grejer. Det e ju f ö intressant hur mkt mer energi det går åt när det e så satans kallt. Mer om det nedan men kändes viktigt att få med sig nog med sötsaker ut i ösregnet å den 8-gradiga ”värmen”.
Asså jag tycker jag trampar på bra och jag tycker även att snitta 29,5 km/h i nästan 80 km med 1000 höjdmeter på blöta hala vägar är ok… Men icke… Satan va man tappar på cyklingen jämfört med många. Nog för att det visade sig att denna tävling i Saalfelden var en rätt avancerad tillställning. Det var sannerligen inte många duvungar med. Jag hade garanterat en av de tio billigaste cyklarna (och då går min ändå loss på över 35 papp ?) och det va one-piece triathlondräkter så långt ögat nådde. Vilket ju så klart e rejält kul. Misstänker att det miserabla vädret gjorde att de som ville va med lite för att testa på en längre tri-sträcka möjligen inte ens kom till start. Det var 400 anmälda sades det men kan aldrig ha varit mer än 200 på start till slut.
Hur som haver… Cykla kasst va det ja. Med så pass många bra triatleter med blir det uppenbart tydligt att det är fr a cykla som triatleter kan. Vilket inte e så konstigt eftersom det är här man lägger den mesta av tiden. Roade mig med att jämföra hur mkt bättre den person som hade motsvarande placering på cyklingen som jag hade på avslutande löpningen var. Det var mkt… Jag var 35:a (nöjd som fan med f ö) på avslutande halvmaran. Hade jag varit 35:a i cyklingen hade det inneburit att jag skulle ha behövt cyklat en hel kvart snabbare. 15 minuter på en så lång sträcka som 8 mil kanske inte låter så mkt… Men det innebär ju i snittfarter över 30 m/h att man e så mkt som 7,5 km bakom. Det e ju trots allt en del.
Nu e det ju inte så värst konstigt att jag e så mkt sämre på att cykla (för att inte tala om simma) än på att löpa eftersom jag inte ägnat mig åt cykling mer än ca 3 år. Och om jag inte varit så kass på att trampa hade jag sannolikt inte varit så pass ok på att kuta. Men man ser hur som helst tydligt att ska man bli bättre på triathlon så ska man träna mindre löpning och mer cykel och även mer simning. De få minuter jag ev. tappar på att träna mindre löpning hittar jag flera gånger om genom att bli bättre på cykeln. Kul att ha lite utmaningar ? Att bara fortsätta nöta på med löpningen känns vare sig lika kul eller särdeles smart med tanke på att kröppen inte e ung längre och mår bra av mer varierad träning.
Vad gäller själva cyklingen som sådan tror jag att jag inleder med att konstatera att 80 km med (för mig) hårt trampande e långt ? Jag blir alltid lika överraskad över hur trött jag blir efter säg 45-50 km på cykeln när jag kör på hårt. Tröttheten på cykeln e rätt annorlunda mot vad man är van vid. Den smyger sig liksom på och det är väl därför man blir så överraskad. Man försöker hålla samma fart och kadens men det går bara inte. Inte så att man når ngn särdeles hög medel- eller maxpuls, man tar liksom helt enkelt slut sakta men säkert. Och inte bara i benen utan kanske mest i systemet. Nu tror jag det var extremt den här gången eftersom det ju går åt så mkt energi till att bara hålla kroppen varm i temperaturer kring 7-8 grader och regn och ofta farter runt 40-50 km/h med fartvind.
Dessutom var det en rejält kuperad slinga med hela 1000 höjdmeter på 80 km (som jämförelse har hela Vätternrundan inte mkt mer på alla 300 km), vilket så klart drar ner snittfarten. Men ändå nöjd med att nästan orka hålla 30 km/h i snitt i de förhållandena och på så kuperat. Men, skulle det visa sig, det räckte inte långt i cykel-konkurrensen.
Nej, där får det bli lite skärpning. Måste väl helt enkelt våga trycka på lite mer. Det e förvisso kul att ha kvar mkt till löpningen på slutet och där tar jag tillbaka mkt, men borde gå att hitta en bättre balans eftersom cyklingen e så pass viktig i tria.
Tämligen underligt e ju att jag ändå tyckte det va rätt kul hela tiden. Haha. Kallt som f-n, regn, halt och ganska tomt längs vägarna eftersom man sprider ut sig så mkt som man gör på en så lång cykelsträcka och det ju inte gick att stoppa näsan utanför dörren för att heja på heller. Men ändå så förbaskat sköj ? Man e ju dum i huvvet helt enkelt. Det kan ju inte finnas ngn annan förklaring. Hoho.
Minns att jag som sagt kände tröttheten komma smygande. Det var tre varv på en ca 26 km-slinga och första varvet sprätte jag runt på 48:50 medan det tredje tog 53:40… Det blir att träna inte bara ren cykling utan även på att pacea sig själv bättre. Försökte peta i mig bra med sötsaker å vatten å sportdryck men mkt av energin gick nog som sagt åt till att hålla sig varm ? Dessutom är det ju som sagt lite svårt att hålla farten riktigt bra när det är en kilometer fram till den framför och en kilometer till den som ligger bakom… Man flyter ju runt där lite på sin egen hand å filurar över saker å ting. Ganska najs faktiskt.
Tydligt är också att det inte är optimalt med aerobars på min landsvägsracer. Den e sjukt skön, lätt och bekväm (ja allt är relativt, vi snackar ju fortfarande om en stenhård landsvägsräser?), men den fonkar inte helt bra med tria-extensions. Helt enkelt fel geometri på den eftersom den e en ”marathon-hoj” snarare än en snabb aero/time-trial. Det gör också att man hamnar lite underligt i aeroposition. Förvisso bättre så klart än i vanliga styret eftersom man får in armarna och bort dom från vinden. Men det tar på ryggen att inte riktigt hitta rätt läge. Får testa det där lite mer… Alternativet att köpa en riktigt tri-hoj finns ju även där… Hehe… Och det blir det väl så småningom… Men det får nog vänta lite.
T2 blev ju också ngt helt annorlunda än vanligt eftersom det va så sjukt kallt. Haha. Funktionärer gick runt och hjälpte till att få av och på skor eftersom man inte kände vare sig fingrar eller fötter. Galet. Men också bisarrt kul på ngt sätt. Så det va liksom ingen idé att stressa i T2.
Sen ut på löpningen. Och jävlel va bra det kändes! Berodde på två saker tror jag. Dels att jag ju siktade på att snitta ca 5-tempo på avslutande halvmaran, dvs ca 1:45, vilket ju inte är ngn raketfart och därför känns rätt bra även efter en lång cykling, dels för att jag de första 200 metrarna inte fattade att det var terränglöpning det handlade om. Efter århundradets skyfall. Haha. En halvmara på en leråker. Efter 80 km på cykel! Jomantackar. Men det fortsatte faktiskt att kännas relativt bra (när jag väl hade förenats med ödet att det var just över två mil i lervälling som gällde). Och fick gjort avslutande löpningen på 1:39 drygt minsann. Gött nöjd! 35e tid var det faktiskt. Nu ska väl erkännas att jag inte tror att det var fulla 21,1 utan snarare 20,5 km. Men underlaget sög så pass mkt att jag är ganska säker på att om det varit asfalt hade det gått snabbare även om det varit 600 meter längre.
Känns rätt gött att ha fått prova på en halvmara efter en så lång cykling och känna att man kommer fixa 5-tempo utan problem. Om inget könsigt händer på cyklingen vill säga. Nu har vi ju iofs redan konstaterat att en anledning till att jag springer relativt bra e att jag cyklar för långsamt och helt enkelt har rätt mkt fräschare ben än många andra. I slutändan tjänar man ju ingen tid på det upplägget men det e ju mentalt najs att komma tillbaka lite på slutet efter att blivit förnedrad på hojjen ?
Kul va det onekligen även om förhållandena var rent usla. Och ett redigt najs arrangemang. Rejält proffsigt. Dit ska man tillbaka. Och kul som vanligt att känna att det inte så där överst-jobbigt att hålla på med ngt på rätt hög ansträngningsnivå i 4-5 timmar. Fast det vet man ju sen tidigare…