“Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt, låt skörden blomstra opp i dina skogars natt… och inom Sveriges gräns erövra Finland åter”.
Så skaldade Esaias Tegnér efter att Sverige fått släppa ifrån sig Finland och detta har tolkats som en uppmaning att utveckla välståndet inom rikets nya gränser. Efter unionsupplösningen förlorade vi ju även Norge, därav travestin i bloggtiteln.
Vad är det då som Norge har, förutom sina oljemiljoner och vackra fjäll, som gör att vi bör erövra Norge åter inom våra gränser?
Jo, ultraintervaller såklart!
Först i Halden och nu även i Malm.
För drygt 1 år sedan läste jag första gången om dessa tokerier. Att under ett dygn springa en mil var tredje timme med start mitt i natten.
Efter att ha sökt på nätet på de språk jag kan utan att hitta något liknande i den kända världen slöt jag mig till att detta var ett norskt fenomen. Motbevisa mig gärna.
Jag tyckte såklart att det verkade roligt, men att tillbringa ett dygn i en svettig gympasal eller springandes i novemberkylan lockade inte, varför tanken på att ordna ett eget ultraintervall föddes i huvudet.
Systern och sambon var med på noterna och först tänkte vi springa våra ultraintervaller i julas men det var så mörkt och kallt, och man behöver ju inte göra det jobbigare än nödvändigt, men nu när solen börjar hålla sig uppe under längre sammanhängande perioder under dygnet kändes det betydligt mer lockande och måndagen innan påskhelgen tog jag med mig tjänstemäthjulet till föräldrahemmet och mätte tillsammans med sambon ut en flack och löpvänlig mil som jag innan dess mätt ut på kartfunktionen här på Funbeat, och ta mig tusan om det inte stämde sånär som på ett tiotal meter.
Inte illa.
Skärtorsdagens eftermiddag gick åt till att inhandla fantastiska mängder mat och att rensa lite i trädgården. Det sistnämnda var ett klent försök att stävja nervositeten som började jaga i kroppen.
Hur i herrans namn ska detta gå?
Det enda jag vet med säkerhet är att jag ska stå nedanför förärldrarnas hus klockan 6 i morgon bitti, och vad som händer de nästkommande 24 timmarna vågar jag inte tänka på.
Men det lär bli en låååång fredag.
——-
Ovanstående skrev jag igår, men skrockfull som jag är vågade jag inte publicera det förrän vi startat.
Nu är första milen sprungen och vi har en lång dag framför oss.
En lång fredag eller “Låt oss inom Sveriges gräns erövra Norge åter”
Welcome
13 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Aha. Jag skulle ha läst det här blogginlägget först alltså.
Jo, jag kände ju precis som du inför Haldenintervallerna och gjorde ett försök att anordna en sådan träningstävling i fjol, men det var inga andra som ville vara med. Och nu skulle jag inte orka.
Cool! Lycka till!
häftigt! häpnadsväckande! heja!
Åhh va kul! Nu är jag avis på riktigt! Grattis!
Sickna idéer! Jag kan ärligt talat inte bestämma mig för om det låter vansinnigt kul eller bara vansinnigt. Det lutar åt det sistnämnda.
Helt sjukt… roligt låter det ju!
Hepp, hepp , hepp!!
Hoppas det går bra! heja! 🙂
Jösses, vilken idé. Men stort lycka till!
Häftigt, lycka till på era intervaller!!
Lång dags färd mot natt, jisses!
Isses sådana tokerier. Men Västkusten är ju nära Norge så det har väl fladdrat in ultraintervall-baciller med västanvinden!
Galet, helt galet. Men bra för att vara just galet. Skall bli spännande att följa.
Heja heja era tosingar!!