Varje liten glugg mellan träden ner mot dalen får det att pirra i magen. I snön som fallit över natten vimlar det av djurspår kors och tvärs, harar, hjortdjur, ekorrar och fåglar. De hade nog liksom jag välkomnat den varma vårsolen bara dagar tidigare. Jag närmar mig källan till det dova muller som utgör dalens grundton, ett brusande vattenfall som vi hittat några dagar tidigare under vår första promenad från huset. Nu är de branta bergssidorna täckta av florsocker. Smärtsamt vackert.

En promenadstig in genom skogen bär över Aubach, en lugn å som går ihop med den brusande Schwarzwasserbach längre ner. Solen lyser upp de stora snöflingorna som singlar ner i vattnet, och under ännu ett ögonblick känner jag mig som det storögda lilla barnet i en vackert illustrerad sagobok.

Stigen vindlar vidare genom skogen. Jag har funderat en del på samhörighet med naturen, och vad som avgör hur man ser på naturen omkring sig. Såsom minnen från barndomen av doftande blåbärsris i levande skogar, vilda, besjälade, äkta skogar. Det kunde så klart var en saknad, inte bara av mitt hemland, utan också av barnets frihet att stanna upp i naturen. Plocka smultron och blåbär, pricka kottar mot en utvald trädstam eller smaka på färsk koda från en annan. Men den förklaringen stämmer inte längre på mig; jag har gått tillbaka till att vara barnet som stannar upp. I stället har jag insett under åren utanför Sverige att sådana skogar helt enkelt inte finns överallt; naturlighet är en mycket speciell tillgång. Jag tänker på det här på bron, med snöflingorna singlande mot vattnets lekfulla flöde. Naturen här har en själ.

Jag har kommit fram till Au där det börjar bli dags att vända, även om upptäcksfärden fortfarande lockar. Man kan komma in till hjärtat av vårt nya hemland via dessa stigar; det är bara möjligt till fots eller på cykel. Det finns så mycket att utforska, men det kommer fler vackra dagar, och nu börjar solen redan gå ner bakom bergen bakom mig. Nästa gång får jag ta hjälp av två hjul för att se mer.

(Bilden är från ett annat vattenfall vi hittade ett par dagar senare, när vårvärmen kommit tillbaka igen. Fast nu är det åter tillbaka till vinter…)