Jag brukar ju inte använda blog-delen här till att berätta så mkt om träningspass. Mest diverse olika tävlingar i olika varierande hastighetsgrad. Och egentligen vill jag väl mest dela med mig av bilder. Haha. Inte minst de från andra dagens pass i slutet av av denna post 🙂

Men den här gången kan jag inte låta blir att dela med mig av lite foton från två rejäla bergslöpingspass i Salzkammergut/Dachstein från helgen som var.
Egentligen säger väl fotona det mesta ? Men från första rundan kan konstateras ungefär följande:

Först att det blev ett riktigt skönt pass på 4,5 timmar å nästan 1900 höjdmeter. Dvs riktig bergslöpning ? Sen kanske jag måste erkänna att det blev nästan mer avancerat än jag tänkt mig. Haha.

Ville alltså köra en riktigt bergslöparrunda. Inte bara ngt sådär med lite uppförs å lite nerförs utan verkligen upp i bergen. Å jag fick så jag tålde 🙂

Hade som tur var gjort rätt seriös koll kvällen innan och hade med mig inte mindre än tre kartor och två gps 🙂 Och tur va nog det för det blev faktiskt lite svårnavigerat på ett par ställen uppe över 16-1700 meters höjd.

Man tycker inte att man borde bli överraskad över hur mkt svårare berg är längre med tanke på hur mkt man ändå varit i dem de senaste åren. Men det blev rejält mippligare än tänkt. Eller ja… Det var ju egentligen så jag ville ha det 🙂 Och jag var ju väl förberedd och hade sett till att ha minst 6-7 timmar på mig.

Behövde dock inte mer än 4,5, vilket väl ändå får ses som ett ganska långt löppass 🙂 Men det e klart… Det blev en hel del “speed-hiking” så klart där det va som brantast. Samt ganska mkt vila när man va tvungen att navigera. Och jävel va snö det va kvar där uppe.

Summan e att det ju e galet kul å sitta kvällen innan å gå igenom karta och gps noga å sen ge sig ut på lite mer avancerade löpturer. Och jag tackar min lyckliga stjärna för Edge 800 som höll mig på kurs när stigarna försvann. Grymt bra att ladda in även vandringsleder och klättervägar i den nu när man har petat i Alpen Vereins topografiska alp-karta.

Nästa runda blev banne mig ännu finare. Inte riktigt lika lurig och avancerad vad gällde navigering. Men brantare och än mer teknisk rent löpmässigt. Men eftersom jag visste att jag inte skulle hinna över hela berget/passet den väg jag var på väg, utan helt enkelt skulle behöva vända förr eller senare var ju egentligen inte navigeringen så svår.

Men satan i gatan va vackert precis vid foten av det mäktiga Dachsteinmassivet med stora Gosauglaciären ovanför och Gosausjöarna nedanför.

Återigen låter jag bilderna tala. Men konstaterar alltså som sagt att det blev om möjligt än vackrare än igår. Rundan blev faktiskt mer avancerad än jag trodde.

Eller… Kanske både och. Jag trodde att jag skulle behöva vända tidigare eftersom det på kartan såg nästan omöjligt ut att ta sig så högt som jag gjorde utan rep och sele. Men det gick ?

Återigen med en hel del ”speed-hiking” inblandat snarare än löpning med tanke på terrängen. Den här gången hade jag Vordere Gosausee som utgångspunkt. Sen upp och förbi Hintere Gosausee. Å sen blev det allvar. Rätt upp mot Dachstein, Grosse Gosaugletscher å allt va det nu e.

Hade man varit lite mer stursk å inte haft 4,5 timmar å 1900 höjdmeter i benen från igår hade man nog fasen kunnat göra det där riktigt, riktigt spännande upp mot 2300 meters höjd eller så. Men nu kände jag att jag faktiskt började sacka lite och tappa fokus. Å tappa fokus vill man sannerligen inte göra när ett snesteg får ganska ödesdigra konsekvenser. Så vände redan runt 1700 meter eller så å begav mig neråt igen. Men tre timmar och 1000 höjdmeter till i löpdojjerna blev det. Fan va fint 🙂

Och gött nöjd att verkligen tagit mig tid att ge mig ut inte bara på terräng- och bergslöpning i dessa områden utan riktig BERGslöpning ?