I fredags var vi hos en kompis på middag med tillhörande rödvin och fransk film på temat “romantik”. Att jag kunde hälla i mig sådana kopiösa mängder rödvin utan att somna var en gåta, och trots att jag kom i säng i hyfsad tid var jag ganska tung i huvudet när jag vaknade. Någon löpning var inte att tänka på, men solen sken ute och Luther satt på min axel och gapade högljutt i örat att man måste göra nytta även om huvudet är tungt. Så jag fick äntligen tagit mig tid att lägga färdigt trädgårdsgången som jag i övermod rev upp i början av semestern och även inledde återläggandet av, innan semesterlättjan tog överhanden och lät stenplattorna ligga utspridda över gräsmattan. (Man ser f ö exakt var de legat. Det är rutorna där gräset är dött och myrorna, gråsuggorna och daggmaskarna byggt bo.)
Så i lördags var det alltså plattläggning som stod på schemat på dagen. Sen fick jag sätta mig i bastun och värma upp mig rejält innan vi åkte ner till Avenyn för att se målgången på Ronde van Retard. 60 cyklister på enväxlade cyklar som trampat på grusvägar från Alingsås till Göteborg med stopp för både öl och brassband. Det såg vansinnigt komiskt ut när de klungade ihop sig vid sista rödljuset vid Evas Paleys och blev stående ett bra tag innan det blev grönt och de kunde spurta upp till Götaplatsen genom guldkonfettin. Ett arrangemang som helt klart förtjänar mer uppmärksamhet.
Och sen blev det öl och mat i glada vänners lag och vidare färd till annan lokal där mer öl intogs och att jag hann med att få i mig så mycket öl innan midnatt är för mig helt obegripligt men i säng kom jag i alla fall men det var väldigt jobbigt att komma ur den på söndagen.
Och att ge sig ut på långpass var inte att tänka på.
Men cykla däremot. Det kan man göra ändå och vi tänkte att en tur runt Lygnern vore ju trivsamt. Sent om sider kom vi iväg mot Fjärås och att ligga på rulle på en låååång asfaltsraka med blicken fäst på bak-klingan på framförliggande cykel medan asfalten rusar förbi under mig var något av det mest vilsamma för hjärnan som jag kan minnas att jag gjort. Det blev en underbart skön tur som dock blev något kortare än planerat eftersom vi kom iväg så sent.
Men att det skulle krävas två dagars rejäl bakfylla för att få mig att inse att man kan göra annat på helgerna än att springa långpass eller motionslopp…Det är sjukt.