Tänkte det kunde va värt att rapportera lite från premiären på olympisk distans. Vienna City Triathlon. Jävel va bra det gick 🙂 För å va mig asså. Hade varit rätt så nöjd med 2:45 tänkte jag först. Å så smiter man in på 2:23:30. Tjo.

Mest nöjd med simningen på 32:30. Det va så klart bara 205e plats av 500. Men det e första gången jag e på övre halvan i simningen. Nöjd oxå med att ha paceat mig själv bra på simdelen 16:15 första halvan å 16:15 andra. Nästan autistiskt jämnt tempo. Iofs beror la det på att jag bara har en fart när det gäller simning. Haha. Jag kan ju inte simma snabbare…

Sen en rejält snabb cykling på under 1:06 på knappa 40 km. Nästan 36 km/h i snitt. Grymt nöjd. Men… Det ska sägas… Det va en snäll cykelsträcka. Flack och tekniskt sett ganska lätt. Lite blåsigt förvisso men helt ok även där. Så det var många som cyklade snabbt. Tiden räckte till 115e plats ca. Oxå lite bättre än vanligt i fältet. Tror jag börjar bli bekvämare i aero-bågarna. Det går helt klart snabbare i dessa än med vanlig bock på så flack och oteknisk slinga. Man hamnar dessutom mer aggressivt över tramporna så man “måste” köra på hårdare om man vill vara aktiv.

Att löpningen skulle gå bra visste jag ju nästan. Men hade inte riktigt vågat hoppas på så bra. 42:50 på milen efter 40 km hård cykling känns bra. Hade siktat på 45 minuter, dvs 4:30-tempo (men visste egentligen att jag var i bättre löpform än så trots cykling före, hehe). Så satte av i ca 4:16-tempo och det kändes faktiskt hur tryggt som helst. Hade kunnat borsta av säkert 20-25 sekunder till under löpningen, men 4:16-fart är såpass snabbt ändå i den delen av fältet man befinner sig att det inte “behövs” mer för att avancera rejält. Många har gått riktigt hårt på cykeln (och tagit många minuter där också) och sliter rejält på löpningen. Min oförmåga att riktigt ta ut mig på hojjen betalar tillbaka sig med (onödigt?) fräscha ben på löpningen. 42:50 räckte faktiskt till 30e bästa löptid av 500 startande. Galet nöjd med det. Om än inte heeeelt överraskande med tanke på att jag vet att jag kan kuta. Och att jag vet att jag egentligen går för soft på cykeln 🙂

Summan: förbannat kul, riktigt nöjd med alla tre delarna, mest nöjd med simningen (trots att jag relativt sett har min klart sämsta disciplin där), bådar gott att inte ta helt slut på 1,5 km simning inför sensommarens halv IM i Podersdorf. Hade fixat 400 m till i ungefär samma fart (tror jag… hehe)