Imorse när jag fick besked om att mitt inplanerade besök hos tandhygienisten var tvunget att skjutas upp pga sjukdom var jag redan uppe och igång sedan en bra stund. Det var en fin morgon och jag använde istället tiden till att sitta och lapa sol på balkongen. Det var skönt och efteråt blev jag lite orolig att jag hade suttit så länge att jag hade råkat bränna mig, men det verkar inte ha varit så farligt med det.

På eftermiddagen började jag på vecka 3 i Hundred Push Ups Program och valde att gå in på nivå 2. Det var lite i jobbigaste laget, det hade jag en känsla av redan på förhand, men nivå 1 skulle vara ett steg ned från veckan innan och det vore inte heller bra. Mycket riktigt nådde jag inte upp till minimumgränsen i sista setet, men jag lät inte det nedslå mig. Jag var flera gånger tvungen att stanna upp och samla mig lite innan jag böjde på armarna nästa gång, och för varje gång minskade väl utsikterna för att nå ända fram något. Men blir det inte fullständigt fiasko på onsdag och fredag så kör jag samma vecka och samma nivå i repris nästa måndag, annars får jag tänka över hur jag ska göra. Det mest glädjande var att tekniken kändes bra, fram tills det blev för jobbigt och jag var på väg att börja fuska, men då bröt jag.

Några timmar senare cyklade jag till gymmet och passade då på att få ytterligare lite sol på kroppen. Efter att jag hade klätt om – för första gången hade jag mer kläder på mig i träningslokalen än utomhus – blev det lite uppvärmning på crossen trots att hälsenorna fortfarande är ömma och jag har fått rådet att vara rädd om dem. Jag hittade en teknik som gjorde att jag inte kände av dem alls och därför blev det 10 minuter istället för högst 5 som det blivit den senaste tiden av olika anledningar.

Jag hade hoppats att det strålande solskenet skulle göra att det var glest med folk, men trots att det var fler än jag hade väntat mig som styrketränade gick det ganska smidigt ändå. Jag hade tänkt köra fem varv och att göra det så tungt jag kunde klara av, så efter att ha kört två varv på den nya högre nivå som jag testade förra gången lät jag det variera från maskin till maskin. I vissa fall kändes den gamla vanliga lägre vikten väldigt lätt efter att ha testat på tyngre, och då gick jag upp igen. Min kropp och instruktionsbilden är fortfarande inte rikgit överens om vilka muskler det är som ska jobba i maskinen för sittande rodd och det är lite synd. Jag borde låta någon kolla att jag gör riktigt rätt där och på ett par ställen till; latsdragen t.ex. Jag hade lite funderingar på att testa lite biceps curls bland de fria vikterna på slutet, men lagom till att mitt vanliga program var avslutat kom tre killar in och fyllde upp den minimala avdelningen ämnad för sånt, så det får bli en annan gång.

Eftersom jag för ovanlighetens skull inte hade någon tidspress invigde jag bastun. Det kändes lite konstigt att sitta därinne och svettas när jag hade kunnat svettas lika bra utomhus, fast det hade självklart inte varit samma sak.

Tyvärr var jag inte så väl förberedd som jag brukar när jag kom hem igen, så maten blev lite improviserad och varken lika genomtänkt eller allsidig som vanligt. Skärpning!

Jag kan förresten inte minnas att jag hörde den gamla vanliga spellistan med “Visit to Vienna”, “Livin’ on a Prayer” och allt vad det är under träningen idag, så det kanske var helt tyst? Eller kan det vara så att jag har blivit så van att jag inte märker den längre?