I exemplet som Sandra tar upp är det ju faktiskt patienten själv som avgör om den är värd att få vård eller inte. Sjukvården kan väl inte klandras för att patienten vägrar genomföra det som krävs för att operationen ska bli meningsfull? Och vad vore poäng
Rimligt? Kanske i vissa fall där det direkt krävs en viss åtgärd av patienten för att t.ex. en operation ska lyckas?
Men det blir väldigt svåra gränsdragningar. Ska en löpare med löparknä få vård? Han har ju orsakat skadan själv. Ska en rökare med lungca
Såklart det blir svåra gränsdragningar, men det är ju oundvikligt. Att inte dra några gränser alls är ett sämre alternativ enligt mig.
Sen tycker jag man kan ha ett lite mer konstruktivt perspektiv och titta FRAMÅT i tiden, istället för att bara titta ba
Nej, nu kan jag inte låta bli tangenterna längre!
Vem är det som ska dra gränserna? Vilka ska få vård och vilka ska inte få det? Ska vi skrota missbruks/beroendevården? Ska verkligen idrottsskador behandlas? Ska en skallskadad störtloppsåkare få vård? Oc
"de behandlingar som "gör mest nytta" för patienten själv och samhället, de prioriteras först". "och samhället" i den meningen är precis det som jag vänder mig emot.
Det leder till att yrkesverksamma går före icke yrkesverksamma, unga före gamla, högav
Ett sådant samhälle har vi alltid haft. Nu verkar det dock bli mer av det, om vi inte gör något åt det.
"Mest nytta" - enligt vems värdering?
Ja, det är för bedrövligt. 🙁
Detta "lika för alla" -tänkandet verkar tydligen vara viktigare än att använda det sunda förnuftet. Om sjukvården har en njure och två patienter som är i behov av en ny sådan, den ena är 95år, sjuk och kommer antagligen dö inom något/några år, medan den a
Sunt förnuft spårar lätt ur till något mycket hemskt.
