Jag tycker att mina barn är väldigt väluppfostrade. 🙂
Speciellt när jag kom hem efter Göteborgsvarvet förra året och
5-åringen mötte mig i hallen;
- Vann du pappa?
(L)
"Nej, jag kom på 2 386 459 268e-plats..."
Sen gäller det bara att övertyga den förvånade och chockbesvikna pojken om att detta ändå är bra, slog ju min tid från ifjol, osv... 😉
Själv blev jag uppringd av en gammal skolkamrat några år efter grundskolan
Barns inställning till sport överhuvudtaget kan vara rätt skön, speciellt när det är någon som de uppfattar lite som en hjälte som utövar det. Syrrans minsta kille blev biten av golf redan som liten, hängde gärna med morfar upp till rangen och "slog lite
När mina barn var med för att heja på mig i min triathlon-debut förra året så hör jag dem ropa "simma fortare mamma!!!" med småpanik i rösten... istället för "heja mamma" som vi övat på (#)
De hade nog föreställt sig att jag skulle vinna...
Samma sak n
Är det inte föräldrarna som ska vara ett stöd till barnen?
Min systerdotter, då 3 år, skakade beklagande på huvudet och sa; "Det är farligt att springa när man är vuxen", när jag kom hem med uppskrapat knä efter en joggingrunda (ja, det var lite klantigt av mig.. Fick solen i ögonen och missade en liten grop i st
David; jag lovar att jag hejar när barnen har match 🙂
Susanne - var barnets stackars föräldrar i närheten? Fy vad jag hade skämts...
Ja, det stod en kvinna bredvid iaf... Förmodligen en som skämdes! 🙂
Det här blev ju en riktigt kul tråd! 😀
Mina barn är lite för stora nu för att komma med söta frågor om man vann maran eller Vasaloppet, men när de var små, lekte de ofta träning och stod gärna och stretchade.
På dagens pass höll jag mig på vägar där det
@ Arrakk N: Löpare är fan inte kloka. Stannar inte och hjälper folk och springer mot röd gubbe och blir arga när man tutar på dem. Hade man betett sig som dom ute bland folk hade det blivit polishämtning. 😉
