I lördags på cyklingen upp till Åland, samt på Åland.
Tanter ÄR gnälliga! Skit i dem Bruse och lägg lite tid på webhångel med oss istället 😉
Nja, hon började konstruktivt, men sen var det som att hon inte ville höra vad jag hade å säga i saken.
Felet jag gjorde såhär efteråt, är att jag tydligare skulle klivit fram som ledare och styrt upp det hela. Nu var det liksom för många som inte visade
Godmiddag får jag väl säga.
Bruse som förvirrad gubbe med lingon...
När han började bräka som en smålänning (no offense till småland) om lingon i trädgården så tänkte jag "ett pucko, och nån sån orkar jag inte med på måndagsmorgonen utan kaffe". Så jag l
Jävlar vad jag garvade efteråt du lagt på luren. På kontoret undrade de vad jag höll på med.
Tillägg till min ventilspolning ovan är att jag gav henne komplimanger för det självlysande nagellacken, sa hon var stark när hon drog, och berömde henne när hon
Kul att jag har förgyllt någons dag i dag. 😀
Dubbelt upp, då jag fick en låda fina kaffekoppar utanför dörren imorse.
Om någon skriker enstavigt åt mig när jag cyklar i klunga så tar jag det personligt. Speciellt om jag är nybörjare och behöver vägledning. I mitt fall uttrycker det sig i 90% av fallen att jag tvärnitar och åker åt motsatt håll. (#) Det har hänt och komme
Jag håller med er båda två. Att förklara saker och ting diplomatiskt när det är bråttom och med andan i halsen är inget man gör, dock kan det ju vara på plats att berätta detta innan avfärd om det är folk med i gruppen som inte känner till tilltalstonen.
De få gånger jag cyklat i klunga har jag i alla fall varit tacksam för korta och tydliga kommandon, och med en röst som hörs i vindbruset.
Man hinner inte med en lång harrang när det går undan och man ligger så nära varandra.
