Ja å där toppar väl i alla fall "dom inställda"...?!
De skadegenererande passen är de man helst ska försöka undvika.
Tänk inte för mkt, bara spring! Så löser det sig av sig självt ska du nog se. Vill du springa en mil varje gång: gör det då. Släng programmen! Hur kul är det att veta exakt när, hur långt och var du ska springa om ett halvår? Försök njuta istället 🙂 Ok,
Jag hade för inte så länge sedan en diskussion med en läkare ang träningsmängder i allmänhet och sk överträning i synnerhet. Hans åsikt var: det är svårt att ta livet av sig pga för mycket träning - motsatsen är en betydligt lättare väg att gå om man nu s
+pass är allt som är anpassat till ens egna mentala och fysiska förutsättningar just nu och allt annat riskerar att bli -pass.
Själv är jag ny på det här med löpning.. Min strategi har vart att lyssna på kroppen.. Springa så långt jag orkar utan för mycket obehag och försöka njuta så mycket som möjligt 🙂 .. Sträckan och tiden kollar jag i efterhand i iPhonen (runkeeper), känns f
1. Trådstartaren hade två frågor:
a. Hur skall jag träna nu efter milen? Fortsätt göra det du tycker är roligt. Gillar du känslan av att springa långt och att succecivt kunna springa allt längre, så fortsätt göra det. Alla pass måste inte vara på din max
Klart det finns utrymme för pass mellan 45 minuter och två timmar. Men de mest utvecklande passen kommer att vara de som är korta nog att vara riktigt intensiva eller långa nog för att trimma uthållighet och fettmetabolism.
Och nog kan man få till ett b
De där tiderna är ju lite ... vad ska jag säga; när man talar om att "springa i sin marathon-fart" så förutsätter man att personen _har_ en marathonfart. Jag har som längst sprungit lopp på 15 km. Jag funderar lite på att testa en halvmara, men jag konsta
Har man som mål att "bara" springa en mil, så har jag svårt att se att man behöver göra några tvåtimmarspass. Troligen skulle inte längsta passet behöva vara mer än strax över milen (säg 12-13km). Det kan vara skönt att ha sprungit lite längre än milen fö
