Blev själv lite förvånad när frågorna kom och tycker det var helt rätt av Petra.
Lasse Brandeby hade varit stolt! 😉
Hejja Petra tycker jag!
Men om alla ställer precis samma frågor hela tiden, tro mig, då vill man bara sticka ut ögonen eller något på den som frågar.
Det finns väl inte mycket som är tråkigare än sportjournalister som frågar "men hur kändes det när....?" Duh!
Nej, heja Petra som vågar vara lite annorlunda!
Ett smart upplägg för att få ett svårt intervjuobjekt att öppna sig gav en trevlig och annorlunda liten pratstund. Så tyckte jag, även om man ryckte till lite över frågorna i början.
Men hur intressant är det, med tanke på hennes historia?
Ganska intressant trots allt. En 50+ som satsar på sitt åttonde OS. Hon är ju en människa trots att hon varit dopad.
Så när man träffar en person som är unik i sin förmåga att vara snabb i tre decennier, är det rätta att fokusera frågor på utseende och armmuskler? Är det gubbigt att inte tycka så, då kan jag nog leva med att vara gubbig. I andra fall brukar man bli kall
Då är Jörgen betydligt intressantare som idrottare och människa.
Anders> vad tycker du är det rätta? Det finns kanske inte ett rätt sätt att göra saker på?
Personer som har de här unika förmågorna eller egenskaperna verkar ofta bli rätt trötta på att prata om dem, speciellt kanske efter tre decennier av samma typer av
