Jo, det går alldeles utmärkt att hyperventilera i samband med fysisk ansträngning. Du säger att det går över efter några djupa andetag, vilket också är väldigt typiskt. Oftast uppkommer hyperventilation för att andningen är för ytlig och därmed snabb, dvs
Svårt att springa, cykla eller att förflytta sig fort i en konditionsidrott om du hela tiden står och bäfftar i en papperspåse.
"bäfftar i en papperspåse"? Jag skrattar fortfarande 😀
Jag tycker det är så roligt att läsa diskussionerna här på Funbeat när det är högt i tak (t+)
Och så lärorika sedan!
Fridens
> Oftast uppkommer hyperventilation för att andningen är för ytlig och därmed snabb, dvs mer flämtande än andning. En lugnare och djupare andning häver det då.
Är det därför "alla" (dvs åtminstone de jag pratat med) rekommenderar att man ska andas in på
Bäffta = skånska
Låt nu Låglandssamerna ha lite problem med svenska språket.
Jag andas in på 2 och ut på 3 när jag springer lugnare. Det är inget jag tänker på och reglerar medvetet - det bara blir så om kroppen får välja själv. Hur många steg jag tar innan jag andas är inte det jag är fokuserad på när pulsen tangerar max och jag
Jag tänkte på det eftersom enda gången jag egentligen bryr mig om hur jag andas är just intervallerna, annars orkar jag inte. Men det behöver ju inte vara ditt problem för det, det var bara en tanke.
Och maxpuls är ju... ja max...så högre komer du ju int
"står och skånskar i en papperspåse"???
Jag ska absolut prova. Imorgon är det dags för sådan springning. 🙂
Fast jag är ytterst tveksam, för mej handlar slutet av maxningsintervallerna om att jag står och hänger och frustar och flämtar som en blåsbälg när jag gått i mål.
