Det skönaste är nog när jag kommer in i nåt slags - nej, inte andra andning, men nåt slags...tja, när jag är uppvärmd och det går bra att springa. Inträffar ofta efter ca 30-40 minuers löpning.
Det roligaste är ofta att regga rundan på funbeat efteråt oc
Jag säger som Ingmari, man är ju lite narcissistiskt lagd så det är klart att det är kul att titta i kalendern men man vill ju veta att man förtjänat det med.
Och det vet man ju dock i soffan!
Urform => efter träning
Iform => under träning
Efter 40 min och uppåt på långpasset!
Nerjoggen efteråt på intervallpasset!!
Det beror på motionsformen:
Ridning = UNDER passet när vi susar fram hästen och jag, eller när nån ny övning lyckas för första gången!
Löpning - när jag sätter på mig kläderna FÖRE passet (för just då VET jag att det kommer att bli av!).
Simning - EFTER
Kan också vara som i gårdagens tävling: Att ha kraft kvar efter sista tunga uppförsbacken och springa förbi 2 löpkompisar på sista 200 meterna. Den sista bara 50 meter före målsnöret. Känslan i målet är svår att beskriva men skön att uppleva.
Under nervarvningspromenaden hem. Loppet gås igenom i skallen, man är full av luckorus efter löpningen, ser fram emot att logga sin runda och få ta en väförtjänt dush och dricka massor av mjölk. Just mjölken är nog största anledningen till att jag springe
Det ena utesluter inte det andra.
Förberedelserna innan löpet när man går igenom rundan man har tänkt att springa.
Under rundan efter ca 5-6km så går nästan benen av sej själv, också den stora naturupplevelsen man får varje gång.
Efter löpet när man har
Ju jobbigare, desto mer nöjd efteråt.
( Mina resultat numera är väl inte bra, men den psykiska tillfredsställelsen att klara av nåt jobbigt är himla skön. )
Mathias: Jag som trodde jag var ensam mjölkoman här... (t+)
