Taggad av tidsvinsten eller tidsförlusten från förra loppet blir jag tvungen att jaga mitt pb eller att göra en bättre tid. En ny bana ger ju nya förutsättningar!
Dagen efter ett lopp sprutar adrenalinet ändå oavsett eftersom jag gillar tävling, skyller
Det är som livet i övrigt.
"Man glömmer det negativa och kvar blir det positiva när tiden gjort sitt!"
När jag börjar analysera mitt lopp slinker det nog in en eller två tankar om hur jag ska göra nästa gång. 😀
Redan vid kilometer sex av tio tänker jag: "Förbannelse! Nu orkar jag inte det här längre. Jag putsar perset nästa gång istället."
"Redan vid kilometer sex av tio" ??? Så känner jag redan efter 2,5 km!
-Du skulle satsa på ultra/IM/Deca IM med den inställningen.
Satsa inte på 6D(agars) eller liknande.;)
Kan ni inte förlänga loppet med ett dygn eller så.
Jag vill vara kvar med alla dessa härliga människor jag träffat.
Går det dåligt börjar jag tänka på framtida lopp redan innan jag gått i mål (eller brutit!). Går det däremot bra så så brukar jag börja fundera över varför i all världen det gjorde det och hur bra det borde kunna gå. Egentligen. Så börjar tankarna gå sena
Anders: 😀 . Problemet är att jag känner likadant vid kilometer femton av tjuett, då med sex kvar. Och vid trettiotvå av fyrtiotvå, då med en hel mil kvar.
Man kanske skulle bli sprinter?!
Henrik... som sprinter hade du förmodligen tänkt så vid 80 m av 100 😉
Första kilometrarana tänker jag att jag inte behöver fullfölja ... bara en till ...
Men planera ja 30 min efter målgång? eller medan jag springer ...
