Dagen efter - då det plötsligt blev tomt och meningslöst att träna, eftersom målet är avklarat. Då sätts givetvis nästa mål.
"nya måldiskussionen" och planerandet av desamma börjar oftast innan jag byttom efter loppet.
Nästan alltid efter målgång oavsett tävling tänker jag:
Ett helt år kvar innan det är dags igen 🙁
Tur att det finns många tävlingar om året att längta till.
Tja när jag duschat å ätit å druckit å så sitter hemma i stugan o myser...så tittar man väl alltid framåt i almanackan på brist av skapliga TV-progrem...jaha !..Nu e de då dags för vintermarathon i Borlänge om två veckor...va kul??!!;);););)
1) Vilken brukar vara er första känsla när ni passerar mållinjen?
2) Vad vill ni göra så fort som möjligt efter målgång?
1) Oftast: Shit, jag klarde det!
Men vid två tillfällen har jag varit så förbannad så att jag har haft lust att klubba ner nån. För
Delvis på en gång efter startskottet! - ät och drick ordentligt nu så klarar du morndagens utmaning bättre (t+)
Oxå pratar man ju lopp med dem man springer med 🙂
Lucka nummer 10
Tangerar med dagens tema K-G Nyströms tråd om 10-årskriser.
Har ni haft en 40-årskris eller motsvarande när ni ska bevisa för er själva och omvärlden att ni fortfarande har de största bedrifterna framför er även i idrottssammanhang?
Hur
Där har vi kanske förklaringen varför jag ännu inte nått toppen på vad jag skall kunna bli när jag blir stor.
Var ju 44 vid min marathondebut.
Nä, jag har lååångt kvar till 40 (minst 7 år till) så jag hinner nog göra min maradebut innan dess.
