Jag kutade ifatt en buss inne i Uppsala i förra veckan med ganska tung rygga å en kasse mat i ena handen...det var på håret och jag var väl i bakhäcken på bussen när sista damen försvann in i innanmätet. Men vad det tog på krafterna å andningen var histor
Gunnar: Snopet för väsk-ryckaren att bli ifatt-sprungen och av med fyndet :D.
Jag misstänkte väl att det fanns fler skäl till att träna.
Lucka nummer 19
Vad föredrar ni, uppför eller utför? Eller är det säsongsberoende?
BILD:www.vanto.se/joppwebb/images/julkalendern/19.jpg
Jag fick en gång lära mig att sikta uppåt,
men jämföra mig nedåt.
Passar bra in när man ser en backe.
Ju högre upp man kommer ,
desto mindre ser krypen där nere ut att vara.
Backträning känns för mig oslagbart vare sig man sitter på hjul eller ben.
Bergsgetter brukar vara riktigt uthålliga spurtfantomer dessutom så att hoppa över backträningen är inget alternativ, svårt att hitta bra backar bara.
Kraftig motvind är ju dock e
Av nån outgrundlig anledning har jag alltid varit stark uppförslöpare. Vet inte varför, det bara är så. Jag föredrar platta lopp eftersom man kan göra bra tider, men jag kommer mest till min rätt med mycket uppför. Nån dag skall jag åka till Norge och gör
Jag är värdelös utför. Vågar inte släppa loss vilket ger ett krampaktigt steg. Jag måste träna mer på det. Uppför har jag inga problem med. Lätt (min bedömning) som jag är så vinner jag jag mycket där utan att behöva ta i allt för mycket. Om jag därmed ty
Backträning is da shit, men också da bitch! Å andra sidan är det betydligt högre skaderisk utför, både i löpningen och andra varianter som går nedför backar... 😉
På Lidingö tjejlopp stod jag ofta på krönet på backarna och kippade efter luft - en riktig
När det gäller löpträning föredrar jag en kuperad slinga, vilket nästan är oundvikligt där jag bor.
När det gäller tävling så håller jag med G-man. Bättre tider på en flack bana.
För att svara på dagen lucka, så springer jag hellre upp än ner. 🙂
