Roland, jag tar Dig på blodigt allvar. 😉
Faktum är att Du har rätt, enligt min uppfattning, om det Du säger. Att det är lätt att fokusera på en smärta och på så sätt få den att förvärras. Tankens kraft är oerhört mäktig - åt båda håll. Likaväl som det g
Tillhörde en gång ett större gäng ganska så duktiga långlöpare.
När så Gym + Friskis&Svettis dök upp så var det ju kul att testa.
Så gott som alla fick konstiga åkommer, vissa övergick till skador.
Sylvia.
Om kroppen vänjs vid något så klarar den det e
K-G,
"Tar man det lugnt med något nytt och vänjer sig allteftersom så slipper man nog en hel del onödigt obehag."
Kanske, men jag var inte ny på långdistanslöpning när jag slutade med mina gruppträningspass. Jag hade redan sprungit tre halvmaror och trä
Löpning är en högbelastningsidrott och det tar lång tid att vänja kroppen för en ny belastningsform. Problemet, som de allra flesta är medvetna om, är att nästan alla ´nybörjare´ går på för hårt i början; kroppen klarar inte av det helt enkelt. Egentligen
Oj, lite långt.
Det är lika knepigt att börja som sluta.
Sylvia. Varför slutade du med det din kropp var van vid?
Varför chansade du så grovt?
Du är ju väldigt välutbildad.
Gruppen jag var med i fortsatte givetvis med mer normala övningar.
Mina knän är ju allt annat
Jag började från ett väldigt stillasittande liv i mars förra året att löpträna. Eller ja, lätt jogging då. Jag är ganska kraftigt överviktig och de flesta tyckte det nog var en rätt dum idé och skaderisken överhängande. Hade inte sprungit längre sträckor
K-G, för att jag hade sysslat med gruppträning så många år och så många timmar i veckan. Avigt o rätt. Till och med som höggravid två gånger. Jag ville lära mig nåt nytt, utmana mig själv och se om jag kunde! Lära mig springa vid en ålder på 37.
Dessutom
Idag är jag glad för att jag klarade vadet som jag slog på tråden Fotbolls-EM
igår, finns att läsa och är även bilddokumenterat på
http://www.rolandfors.se/veckodagbok.html men det gäller denna tråd.....
Jaså?
