Ja, jag tycker som sagt också att det är väldigt intressant att läsa alla svar. Känner mig lite märkligt lättad och lugnad av att det i alla fall dykt upp några IK bland de senare inläggen.
Men ni som är K; är ni aldrig någonsin liksom glada att löpture
Det är ofta skönt att det är över, för man anpassar ju ansträngningen ungefärligen till längd och intensitet. Men det är mer som när man har ätit, att gu va gott det var. Nu är jag färdig med det för nu, men inte att åh, äntligen har jag tagit i tu med ät
Ingmari: Det är självklart så att jag tycker det är skönt när det är över när jag tagit ut mig fullständigt exempelvis. Eller när det av någon anledning går dåligt/gör ont någonstans. Jag menade mer rent generellt vad som gör att jag springer så mycket so
Det som driver mig att löpa är mer resultatet än själva handlandet. Själva löpningen är sällan kul. Däremot mår jag väldigt bra efteråt och min kropp mår ju också bra!
Precis som TS däremot kan jag ha riktigt kul på ett pass Body Step eller något, det är
Visst är det kul med löpning, annars skulle jag inte ägna mig åt det. Men varför detta dramatiska förhållande till att passet tar slut? Jag känner ingen som besviket går ut från t ex spinningen när passet är slut och tycker "Buhu, måste jag verkligen slut
Älskar att träna, älskar att äta osv.. men är inte ledsen för att träningen eller måltiden är slut utan känner mig snarare nöjd.
Sen finns det givietvis hårda pass där jag tvingar mig vidare med "bara en km till, bara 5 min kvar, sista backen kom igen nu
Jag tror frk Hurtbulle slog huvudet på spiken, dvs att det handlar om njutning, trots allt. Jag startade den här diskussionen för att jag ville höra hur ni andra resonerar och för att jag kanske därigenom skulle komma fram till varför jag gillar att göra
Så är det inte för mig. Ledarledda gruppträningar där jag inte bestämmer själv är pest och absolut inte party, party.
Ska det vara gruppträning ska det vara lagsport där individer gemensamt samarbetar mot ett mål samtidigt som det finns gott om plats fö
Jag håller med Krister partyparty är det när man springer i skogen.
Nåt som verkligen inte är partyparty, tycker jag är att försöka simma i en bassäng med mycket folk. Det är ren apa. Men däremot att ha en bana för sej
själv ja då talar vi partyparty.
Ingen som börjat dra paralleller med sex än?
Ta upp det här i Singel-forumet får ni se. 😉
