I lördags var det partyparty. Tog mitt första 15km-pass i Rocklundaspåret och hade bestämt att jag skulle ta det lugnt. Solen bröt fram, det var ljummet i luften. Fina höstfärger.
Kom runt på 1 tim 38 min utan att känna mig det minsta trött. Det är party
För mig är ensamma långpass absolut partyparty. Faktiskt ser jag långpassen som belöning för all annan träning, som intervaller, backar, fys m.m.
Fredrika, du är inte som andra flickor (t+) (H:)
Finns ganska många av min sort, Peter, du borde ha träffat en del vid det här laget!
Jag är nog kategorin UK (ultrakul). Älskar att springa! Även när det var som värst under Uppsala 100K i september och SUM i helgen så fanns ändå kärleken till löpningen där som gjorde att jag inte gav upp.
Jag hade velat kunna springa,men tyvärr kan jag inte de, har värre problem nu när jag ha blivit äldre annars sprang jag mycket när jag var ung
Krister
Härligt (t+) med ditt 15 km-pass! Måste kännas gott i ryggmärgen. Inser nu att jag måste börja ligga på ordentligt om jag överhuvud taget skall vara i närheten av dig den 16 maj 😀
Kör hårt & lycka till med din fortsatta träning. Att säga att du
Är en typ K. Och helst ska det ju vara lite lidelse inbakat också. Det är då man riktigt känner att man lever. 🙂
IK innan, K under, K efter.
Tränings-/tävlingsångest.
Jag kallar mej själv njutningslöpare, och njutningen är det som gör att jag fortsätter löpträna utan detaljerade program och oftast utan klocka. Ensam eller med andra är skojigt på olika sätt.
