Hoppsan Lady Godiva där hann du emellan. Det finns 2 mycket bra sätt att hålla sin pump igång: cykling och jogg. Så man orkar ha desto mer kul på annat håll! Tex 20 mil på inlines skulle ju va en ren plåga (omöjligt?) utan lite grundning av konditionen. A
Ingmari, som du känner för aerobics känner jag för löpning. Då är det ju busenkelt att klämma in lite löpning här och där. Det är ju inte så svårt 🙂
Men det jag inte förstår är hur man orkar, psykiskt, att tvinga sig att träna något man tycker är trist
Nu spekulerar jag fritt här: Jag gissar att många tränar löpning för att det upplevs som en slags grundläggande träningsform och för att det är relativit billigt och praktiskt - kan utövas var som helst, hur som helst och när som helst.
Ponera att en pe
Det skulle ju vara väldigt KUL och praktiskt att tycka det är kul men det har aldrig hänt mig å jag har faktiskt undrat varför många gånger. När den här tråden dök upp så följde jag den fascinerat. Har prövat springa ensam och i grupp, olika underlag, oli
Ingmarie du beskriver exakt min filosofi och mina känslor gentemot löpning.
Ett billigt - ett fritt - ett variationsrikt sätt att uppnå både fysisk som psykiskt välbefinnande. Ponera att ett hushåll bestående av en tonåring, 2 småflickor samt fru och katt
Du är en fascinerande person Carina, man måste beundra att du envisas och försöker trots att du inte tycker det är kul. Du har ju i alla fall givit löpningen en ärlig chans, och mer därtill. Mer kan man inte begära tycker jag.
Fast jag hatade löpning som
Ja absolut, Ing-Marie och Mats.
Det fysiska välbefinnandet som löpningen ger genererar en psykisk balans
och det i sin tur gör att löpningen som fenomen, som ord och handling
blir verkligt positiv. Naturupplevelsen, den friska luften, minnena.
Jag hatade verkligen löpning från början. Otaliga är de gånger som jag verkligen FÖRSÖKTE börja löpträna, under flera års tid. Men gav alltid upp till förmån för annan träning.
När jag väl hade bestämt mig för att ge löpningen en sista chans, hatade jag
Det finns hopp! Hur fick du det att vända? Eller snarare vad var det som vände det hela?
"Kul" räcker inte tíll för att beskriva känslan med löpning.
Det är ju bar en liten del.
Det kan vara kul, men det kan också vara skönt, underbart, tråkigt, spännande, asjobbigt och en massa andra saker.
Dessutom varierar upplevelsen under en och samma
