Nu vet inte jag hur linjärt syreförbrukningen skalar med hastighet, men räknar jag med det så är 6 min/km 68% av 4:05, kompenserar jag sen för 4 kg mer än 75, så hamnar jag på 4.14*0.68*75/79 = 2.7 l/min. Så det verkar rimligt.
Det är väl bara mängden fett som förbränns som är intressant. Kolhydraterna (glykogenet), vattnet och salter vill vi ju genast bunkra upp (minst) lika mycket av igen och proteinförlusten lär väl vara minimal.
Hur mycket av energin som tas av fett resp glykogen är svårare att mäta.
Ett sätt är att mäta den respiratoriska kvoten, hur mycket CO2 man andas ut dividerat med hur mycket syre man förbrukar. Men utrustningen brukar vara sådan att det är enklare att m
Det är ju *** att man skall behöva sätta sig på cykeln och bli lite svettig för att påminnas om att man bildar vatten också. Vi har ju inte direkt lager av grafit och diamant (dvs rent kol9 i kroppen. Finns ju bl a väte och lite syre i vårt bränsle också.
Varför skulle endast mängden förbrännt fett vara intressant? Den är ju en outtömlig källa (mätt under ett träningspass i alla fall), så det är väl minst lika intressant hur lite glykogen man lyckas förbränna om man skall orka länge.
Men nu var ju mängde
Henrik: Jag är kemilärare - fast inte din gamla - och gråta är att ta i. (Vissa formelfel, jo...) Om du ska utgå från V02 så bör du nog först teckna en balanserad reaktionsformel som utgår från just det ämne som du vill räkna på - fett eller glukos - sam
Därför att ALLA rimligen vill behålla glykogen-, vatten- och saltbalans över tid.
Det är alltså helt ointressant att veta hur mycket av detta som förbrukats i vikt.
Det ska ändå återställas, och helst inom ett dygn.
(Jag är nämligen så oerhört fräck att
KISS = Keep It Simple, Stupid?
Anders: Återkom gärna, det finns många vägar att räkna på detta men i slutändan blir det ofta ganska lika om man har koll på förutsättningarna och räknar hyfsat rätt.
(jag räknade nyligen på en 42 km runda, och fick verkningsgraden till 23%, högt räknat.
Christer: Ja. Observera att det sista S:et alltid refererar till den som utför beräkningen eller resonemanget, i detta fallet mig själv (så att ingen oskyldig tar illa upp).
