Kristina, jo, jag har ju följt Din marathonkarriär, och har blivit lika impad varenda gång. 🙂
K-G, i min (yrkes)värld heter det mikroskopiskt. 😉 Tack!
Lars-Göran, ser framemot det, även om jag nog inte lär känna igen Dig.
Men tror jag känner igen dej,vi blir nog inte så jättestort gäng.
Jag har också tänkt att göra min marathondebut i Bromölla. Hoppas vi ses så vi kan peppa varandra. 😉
Hejsan allihopa!
Är själv en nybörjare i marathonbranschen, sprang mitt första marathon i somras i Helsingfors. Det var en riktig upplevelse, både positivt och negativt! Just det där gå utanför komfortzonen, många sa att loppet börjar efter 30km och det
Lars-Göran och Anders, då ses vi! 🙂
Jag är lätt att känna igen - en liten människa med långt burrigt hår.
Tack Roger! Känns bra att INTE veta vad som väntar vid 30 km då. 😉
Sylvia, du kommer säkert inte att märka av det "magiska" 30km 😉 ,tror du är mer tränad än vad jag är.
Men måste erkänna att det var lite knäckande att bli omsprungen av "äldre" damer och tonåringar sista biten 🙂
Äsch, jag har bestämt mig för att när det börjar kännas tänker jag jämföra smärtan med hur man känner sig i slutet på en 12 timmar lång förlossning med bara lustgas som smärtlindring. Inbillar mig att det är värre. 😉
Utan att ha gjort någotdera inbillar jag mig ändå att marans sista mil är värre än ultraförlossningen. I den förstnämnda har man ett val...
Jag är rätt så säker på att den där maraväggen vid 30-35 km som många vittnar om kommer utifrån 3 orsaker:
1.) Går ut för hårt. Det brukar vara lätt att dras med i alla andras tempo
2.) Fyller inte på med energi så att det räcker hela loppet igenom
3.) H
Sylvia!
Jag tror också på dig!
Jag har kroniskt dåligt självförtroende, det spelar ingen roll att jag trots allt för det mesta klarar det jag förutsatt mig att göra, tvivlen och de negativa känslorna finns där ändå. När jag var ung trodde jag att min dål
