Som sagt, jag kan inte nog rekommendera tjejmarathonlånpasslöpningsträningseventet på lördag.
-Lugnare tempo än du är van vid
-Kortare delsträckor
-Korta ståvilor
-Häng med så långt du orkar
-Sightseeing i Stockholms närförorter
-Du slipper tänka på hur
Min erfarenhet av någon slags lyckorus:
-När jag springer långsammare än jag klarar av. För att inte bli sliten så springer jag många pass ca en minut per kilometer långsammare än jag skulle klara. Det blir då ett slags evighetstempo som nästan är utan a
Han som jagade dig blev också på ett väldigt gott humör resten av dagen Tibor. 🙂
Roligt att höra, Mackan. Var lite orolig att jag det blev en smula segt för dig där sista kilometrarna när det kom uppförsbacke på uppförsbacke - och mitt tempo gick därefter... 🙂
Du skriver att du, med blodsmak i munnen, kämpar mot impuslen att gå. Det är ju å ena sidan alldeles lysande att du uppenbart har en förmåga att pressa dig och ett pannben som tvingar dig att fortsätta ta i även när det blir plågsamt.
Å andra sidan tycke
Glöm inte att vätska upp ordentligt innan träningen, kör du på kvällen så se till att ha druckit ca 1.5liter vatten under dagen.
Vatten kan göra mirakel med hur det känns =)
Sen är det gott att dricka efter också!
För några år sedan dök det upp en kille i min ålder (50+) på våra träningar som verkligen hade trillat dit på det här med långdistanslöpning och hela hajpen kring det. Han hängde på bra och gjorde framsteg men upplevde varje långpanna som en enda stor plå
Micke (t+) (t+)
Jenny-> Testa stavgång!
Lyckoruset brukar infinna sig för mig när jag motionerar så pass lugnt att jag är piggare när jag kommer hem än jag var när jag stack iväg. Känslan är ungefär densamma som om man kunde fortsätta i evigheter - eller åtminstone lika
Kan rekommendera två sätt att hålla pulsen låg
1) tänk högt/spring och snacka med en kompis (prova att ringa en vän om du har ett headset) kan du prata så har du låg puls...
alternativt
2) sök på "philip maffetone" och följ hans metod (i princip så in
