Jag förstår inte riktigt vad ni menar.
Min erfarenhet är att de allra flesta som börjar springa helt plötsligt upptäcker att de slutat och pratar om att de vill börja igen. Många av dessa fick ont i benen och gjorde bara ett upphåll. På tre år...
Vi vil
landa inte på hälen svårare än så är det inte.
det handlar inte om löptekniksträning tre gånger i veckan
Just det jessica. Men man kan inte tänka på det för då blir det troligen fel. Hur gör jag för att undvika det? Mitt mantra är att "lyft foten snabbt -marken brinner" eller "lätta fötter som knappt nuddar marken"
tänker att jag faller frammåt eller att man ska springa i uppförsbacke
Ungefär som min Avatar!
Ibland känns det som att jag landar på hälen, ibland som att jag lägger vikten mitt på foten. Hur vet man om man lägger vikten på hälen eller ej?
Landar man automatiskt mindre på hälen om man försöker ta korta steg?
Jag försökte i alla fall tänka på att inte landa på hälen utan istället sätta ner foten under mig istället för framför. Åtminstone första minuten så tyckte jag att det kändes en del i högra fotvalvet. Men det kanske är bättre när jag köper riktiga jogging
Kortare, snabbare steg gör att du undviker hälisättningen.
När man sen långt senare blir starkare kan man ta längre och snabbare steg - så går det fortare 😉
>landa inte på hälen svårare än så är det inte
Hear hear! Nu pratar vi om nybörjarråd som jag kan skriva under på! 😀
Att ta korta steg och pendla ordentligt med armarna brukar vara det enda tekniktipset jag ger och det ger ju ungefär samma resultat 😉
Att luta sig lite framåt och på det sättet komma över i framfotalöpning, tyckte jag var en ganska enkel förändring att genomföra!
Det gick på ett par veckor och jag hade sprungit i ungeför ett halvt år
