finns ju nerförsbackar....inte på slätan....så stark är jag tyvärr inte.....;)
man släpper aldrig en rulle
släpper aldrig en rullle...flinar...jag går under namnet terriern i gänget jag cyklar med...där finns ett par riktigt bra tävlande cyklister som är tuffa när de väl trycker på...de kallar mig terriern för jag vägrar släppa deras backdäck när det försöker
Jag kommer nog att varva sittandet med lite stående mest för att få byta position och skona bakdelen emellanåt. För jag blir rätt trött när jag står upp. Men jag cyklar ju inte så mycket, nu är målet att hänga med kusinen och hennes vänninor på tjejvätter
Sitt ned och kör så det gör ont i benen.
Jag gör som på bussen: står upp och låter de äldre sitta 😉
Edit: Nä, jag brukar sitta på cykeln, men ibland räcker det inte lungorna till och kadensen blir för låg på min lägsta växel som är 52/23. Då får man stå upp.
varför inte helt enkelt komma överrens om att .... att man får använda vilket sätt som helst, sitta eller stå, sitta & stå, stå&sitta... bara man tar sig uppför.. !?..
d är väl ändå d som är poängen?..
d händer allt som oftast att jag ställer mig 2-3
Brukar köra på stuket att sitta så länge det är möjligt. Sen blir det att stå. Kanske är fel?
Jag tror att kroppen ändrar sin position på cykeln ganska instinktivt själv till den som ger mest kraft och att det är när det sker omedvetet som man verkligen har nytta av det, för det är kroppen och inte förnuftet (som kan komplicera lite för mycket) so
Jag försöker överleva uppför så att jag kan vara med och roa mig på slutet.
kan väl helt enkelt säga en sak..
Thomas Voeckler... hur kul har man inte åt honom i klungan!?... händer lite mer där än en de som sitter ner och trummar på...
o även om han inte vinner så mkt eller är med i ngt av d absolut bästa Pro Tour lagen så är
