Jag gissar att du tycker att löpare är maskulint eftersom möjligen du associerar till ändelserna för skådespelare/skådespelerska. Men numera rekommenderar Svenska språkrådet att man undviker könsbundna personbeteckningar och därför ska man alltid säga t e
Nu för tiden må det nog vara så men i forntiden dvs då jag var ung hette det nog Sköt-are å Sköt-erska....Bind-are å Bind-erska.....Väv-are å Väv-erska...etc..etc...(Löp-are.....Löp-erska...?????????).
Vår läkare på jobbet kallar sköterskan för "Syster"..
Som sagt, jag funderade bara. Tack för förklaringen. Kommer dock alltid tycka att löpare har en manlig klang utan att kunna förklara varför jag tycker så. Om det är OK?
Har precis för mig att jag har hört ordet "kulstöterska" om kvinnliga kulstötare. Vil
Det var säkert nån kommentator som kände behov av att poängtera att det var just kvinnor... 🙂
Nötknäckare och nötknäckerska? Hmmm... I kinda like it. /joggerskan
Bennu (t+)
/Löperskan
Nötknäckerska, hmm, den var ny...
Genus-tugget har tids nog blåst förbi, och man kan då både i vardagliga kontexter (här) och i betydelsefulla kontexter åter fokusera på relevanta frågeställningar och diskutera dem på ett mer stringent sätt.
Och på denna stringens fick vi just ett exempel?
/Genustuggare
@ A Bohlin: slå upp ordet "stringens" i en ordbok innan du använder det. 🙂
