Kristina-- Jag önskar, du väljer - stanna gärna kvar. Som trådstartare tycker jag att distanser är ointressanta i sig, men poängen kanske var att peka mot vår olust att uppleva obehag? Att vi vill ha medaljen "Jag springer ultra-lopp" utan att behöva beta
Okidoki dårå. 😉
Jag har bara inget att tillföra vad gäller ultra. Använder mitt sätt att vara i nuet och har precis lika stor användning av det på mina snabbdistanspass och intervaller som på mina långpass. Det gör också ont. Emellanåt..... 🙂 Sprang e
Som ett exempel på hur jag använder denna förmåga kan man läsa min rapport från Fotrally 2012. Det skönaste i den här mentala komfort-zonen är, precis som Kristina också noterat, att det aldrig blir tråkigt. Allt som finns på riktigt är tillgängligt hela
Min högst personliga erfarenhet är att det är stor skillnad på mindfulness/medveten närvaro/meditation/uppmärksamhetstärning/kalladetvadduvill och dagdrömmeri. Där det ena handlar om att rikta uppmärksamheten specifikt på ingenting handlar det andra om at
"I dag räcker det med 42.196 meter. Vad gäller om 50 år?" för ett ultra. Jag citerar på en halvhöft Bryan Powell - "Relentless Forward Progress" - att gå ut och springa några många dryga meter längre än maratondistansen är liksom inte riktigt grejen.
Ist
Sinnesstämningar under ett ultralopp varierar då och då.
Välkänt borde väl vara att det går upp och ner. Detta är för de flesta OK.
Nybörjare kan ju dock undra. Har de bara någon erfaren räv att tala med så brukar det ordna sig.
Jag vet vad meditation
KG-- Om meditation är lätt vet jag inte. Är det lätt att hoppa höjd, är det svårt att laga en god soppa, är det stressigt att köra bil, är det skönt när hösten kommer, är det omöjligt att förstå reglerna för momsavdrag...? Bara ett uppriktigt försök och e
Det man har en fallenhet för är lätt.
Det känns naturligt på ett naturligt sätt.
Man behöver ej tänka efter före.
Det är bara att slappna av.
Våra kroppar är fantastiska. På olika sätt.
En i mitt tycke intressant fråga då vi går tillbaks väldigt långt ( ultralångt ) i den här tråden:
Hur använde Michael Hickman det mentala Christer?
Han hette Micah True!
Vi hann inte diskutera det tyvärr!
