Det finns en medalj som jag önskar att jag hade sparat. Den från mitt första marathon som jag sprang i Malmö 1985 som 18-åring och total ovetandes om vad det innebar att springa 42 km. Tyvärr är den försvunnen. Har annars sparat några men inte alla. Tänkt
Det där med lapp på baksidan med tid och år gillade jag skarpt. Skall jag nog fixa ikväll! (t+)
Jag sparar varendaste en. Jag har hängt upp dem under en hylla så de hänger snyggt, sida vid sida.
Var och en av dem betyder något för mig, att kasta en medalj skulle för mig vara som att kasta bort prestationen. Jag sparar gärna nummerlapparna, tröjor
De flesta av mina medaljer och plaketter ligger i en plastpåse längst in i garderoben. Jag tänker att ungarna kanske kan tycka att det kan vara kul att få ärva dem någon gång.
Jaja, jag vet att det inte låter så hippt direkt, men de kanske får en fin mi
Jag har både medaljer och nummerlappar (har ju inte så jättemånga) upphängda på en stor anlagstavla på mitt jobbkontor. Mest för att jag är riktigt nöjd och glad över varje prestation, men också för att de verkar funka som en icebreaker, när jag ska träff
Tycker det är kul att tillräckligt många inte har en nonchalant attityd mot medaljer, plaketter o nummerlappar. Sparar allt, inklusive simmössor. Om inte annat kan det vara kul att botanisera i detta och tänka tillbaka på svunna tider på ålderdomshemmet.
Nummerlappar ahr jag några, men jag tror jag slänger dem.
Det visade sig att många medaljer var dubbelsidiga. Lurigt, var skall man då klistra etiketten med datum och tid?
På bandet? Om där finns något?
Håller med Sylvia, skriv på bandet, eller om det inte finns, lägg medaljen med lapp i en ziplockpåse i lämplig storlek.
Den får ligga en vecka lr två på nattduksbordet, sen åker den ner i en burk. I botten på burken ligger en näve plaketter från mellanstadiet. De är fina minnen över prestationer.
Men Sth 1/2M:s medalj var så ful så den åkte ner i burken direkt! 😉
