Ahmen bläh Bruse! Jag snyter mig och äter antibiotika, det får räcka for now.
Jag vet inte vad jag ska skylla på. Brist på energi att hitta på något annat tror jag.
Men man måste ha lite tråkigt ibland för att uppskatta all annan tid då jag inte är så här less... (var det logiskt?) (#)
Jo det var logiskt Anna. Jag har suttit instängd i tre dagar så jag känner bara att hade jag kunna välja hade jag varit ute och träffat folk. Fast nu är jag uttråkad och dötrött.
Saknar en viss person lite grand, våra samtal. Det blir så tomt när man pr
Det räcker aldrig för mig. Träffar jag rätt läkare med en gång, spolar dom, så behövs ingen antibiotika. Träffar jag fel läkare, får jag antibiotika i flera omgångar - det hjälper ändå inte. Skiten skvalpar kvar. Skvolp skvolp så fort jag gör på huvudet.
Har en kompis som pratade något om Nasaline - är det något sånt?
Vet PRECIS vad du menar Katarina. Det blir tomt och det kan vara svårt att härleda om saknaden är efter personen eller sällskapet.
Edit. oj vad långsam jag var. Kommentaren var såklart till ditt tidigare inlägg
Ja, det är inte lätt att fatta vad man vill eller känner ibland. Hatar att jag kollar runt på dejtingsidor av ren tristess. Vill ju mest bara prata med någon. Eller ja, kramas vore ju trevligt också 😉
Tillägg: Men det är mest tristess faktiskt.
Men ärligt, vem vill krama en snorig mamma? Hehe
Snorig, ensamstående mamma i HUDDINGE - du glömde det värsta. Hade jag inte vetat bättre(?) hade jag kallat mig själv white trash (H)
Jag kan berätta varför jag inte är ute bland folk, det är ganska enkelt. Allt vettigt folk gömmer sig!
Den här staden är stendöd på helgerna, alla som pluggar här veckopendlar - ja förutom vi utbytesstudenter då, men de vill bara supa hela tiden och det
