1. Förr var det få som blev bra.
2. I dag är det ännu färre.
När var det många?
Förr sprang man om ville bli en bra löpare.
Alltså man sprang.
I dag finns ett antal åsikter om att man bör lägga till det + det + det + det.
Det låter bra, men vill man bl
Var o en blir salig på sin tro.
En del av er kanske är intresserade av detta, en genomgång av träningsmetoder från 1800-talet fram till idag (amerikanskt perspektiv):
http://www.scienceofrunning.com/2010/06/evolution-and-history-of-training.html#more
Han som skrivit inlägget är kritis
Anders stal mitt dunder... men jag hade också hänvisa till den artikeln, och visa på att i alla fall i USA har man lyckats vända trenden:
"To give you an indication of how bad it was, in the entire 1990’s decade, 17 high school runners went sub 9 for a 2
Enkelt!
Man har olika proriteringar. Visst kan man träna hårt och nå ganska bra resultat, men en sporre är BRA tränare och HYFSADE prispengar.
Folk har inte lika mycket tid som förr, så man vill ha snabba lösningar. Det går väl igen i mycket i samhället?
Alla moderna löparprylar som pulsklockor och GPS osv verkar inte heller hjälpa som det verkar.
Jag tror att de flesta som tränar hårt klarar sig utan GPS.
Alltså det är ju lite fel att se det är som ett nytt fenomen. Svenska rekorden i långlöpning på herrsidan är nästan allihop satta före 1990. Rekordet på 5000 meter, som ju inte är en speciellt udda distans, är för fasen från 1976. Så jag vet inte hur myck
Det är inom teknikgrenarna som framgångarna har kommit.
