Annica:
Nej, jag visste inte att man kunde göra så förrän jag läste den här tråden. Jag kanske ska ta och hälsa på farbrorn som jag brukar möta på var och varannat pass.
Akta så inte gubben faller ihop av chock och överraskning 😉
Rätt så vanligt att jag hälsar eller blir hälsad på oavsett om det är män eller kvinnor. Ser väl ofarlig ut. Stavgående tanter däremot hälsar aldrig. Ser mest irriterade ut när en löpare vill fram när de går två i bredd.
Krister - din observation om stavgående kan nog stämma.... men i mitt fall är stavgående glada att få lite hejrop.
Får jag ögonkontakt med den andra löparen/gångaren så säger jag hej, annars springer jag bara på. Men är det någon löpare som ser ut att kämpa på någon förtvivlat i spåret så kan jag inte låta bli att ge ett "bra jobbat" 🙂
Jag springer alltid fel håll i spåret just för att det är roligare att möta folk än att bli omsprungen.
Nickar till nästan alla jag möter, men får bara svar av grupper med flera tjejer, snubbar, ensamma tjejer kollar nästan alltid ner i backen eller tunn
Bra Lina!
Att jag nickar/ler är just när man får ögonkontakt, annars inte.
Det där med uppmuntran är så oerhört viktigt.
det är bra Kalle - jag brukar sjunga oxå särskilt i uppförsbacke!
Folk tittar runt & då ler de - antingen för att de tycker det är roligt eller för att "fasan - är hon tokig??! brukar var Lill & Suies - show me heaven 🙂
Keep singing & running!
Att sjunga i uppförsbackar kallas "norsk intervallträning"
Det mest naturliga vore väl att när man, för hälsans skull, ger sig ut i spåret hälsar på de man möter som är där i samma syfte?
Vibyspåret i sollentuna som är mitt "hemma spår" är jättetrafikterat av alla möjliga "hälsare". Jag tycker dock att det mest
