Har löparna mindre resurser nu än på 80-talet? Allt tal om satsnigar och sponsorspengar som lösningar tror jag inte ger något.
Jag vill knyta lite till det där med herrarna kontra damerna ytterligare, för jag minns ett reportage från i vintras där man sa att numera sneglar herrarna på hur damerna tränar lika mycket som att idéerna flödar åt andra hållet. Nu vet jag inte om löpar
Fö älskar jag segerstrumpor. 😉
På 80-talet sprang 0,06-0,15% av Sveriges befolkning Stockholms marathon. På 2000-talet så sprang ca 0,2% av befolkningen. (eller om det är mer utlandsbesökare, hittade inga siffror på detta)
Mer elitmotionärer som tävlade på 80-talet?
Samt på 80-talet s
Snarare så att de flesta inte hade som mål att bara ta sig runt.
Ja, som historisk relik jag kan bekräfta att det där med "jag ska bara ta mig runt" var ett helt okänt begrepp 1985 och före dess. Förmodligen uttalades det nog inte förrän först 1998,
I Wallersteins blogg publiceras idag en intervju med Nic Bideau, där följande är extra intressant:
"Bideau: Jag har sett Ulf Fribergs grupp träna väldigt hårt - men utan att nå resultat. Jag vet inte riktigt varför. Kanske har det att göra med coachninge
Och för en lite mer nyanserad bild: http://www.lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/gastblogg/1508-oskar-kacks-bild-av-ulf-friberg-och-wallersteins-kritik
Jo det är iofs sant att JW är lite "biased", men tesen att svenska löpare är världsmästare på att köra hårda intervaller håller nog ändå.
Att lägga skulden för årtionden av uteblivna framgångar på en enskild person är en förenkling som inte känns trovärdig. Här är ett lästips: http://idrottsforum.org/iforpubl/titles/yttergren_14-5.html
