Magnus, orienteringsartikeln relaterar på sina ställen till utvecklingen inom träning och löpning generellt. Om man dessutom betänker att flera gamla storheter som Gärderud och K-E Ståhl kommer från orienteringen så understryker det dess värde.
Jag tycker det är intressant att nu försöka få fram något konkret ur det för att få reda på hur vi skall bli snabbare. Jag har läst igenom hela tråden igen och ser vissa röda trådar:
1. Vi måste träna mer. 600 mil om året bör vara ett minimum men den ser
Tänk mindre är lösningen.
Vi? Har vi motionärer blivit långsammare? Är det inte eliten som framför allt vissnat?
Motionärerna har definitivt blivit långsammare!
Motionärerna har framför allt blivit fler och nyrekryteringen sker då av ganska naturliga skäl bland långsammare och bland de som inte prioriterar snabbhet.
Att fler tränar efter vetenskap är väl inget konstigt i och med att på 80-talet så var information en bristvara. Nu för tiden kommer man inte undan även om man gömmer sig.
Ja just det, detta fick mig att komma ihåg en tråd i tråden här också; att vi måste minska vår tolerans mot långsamma löpare. Framför allt de som springer Marathon saktare än 3.45 (har jag för mig nämndes som gräns) behöver få en rejäl kick i rumpan.
Kan
Okidoki.
Det spelar väl ingen roll hur fort motionärerna springer? Att klaga på dem som springer en mara på fyra timmar är ju bara dumt och elakt. Däremot kan det behövas en attitydförändring gällande vilka tider som ska anses vara "bra".
