Såna tävlingar finns inte.
Tävling är roligast! Utan tävlingar så hade jag aldrig tränat! Det gäller alla mina idrotter jag utövar oavsett nivå. Det är bland annat därför jag inte går på gym, vilket "alla" andra verkar göra. Det är så urbota tråkigt och det går inte att tävla i. (E
"Det viktigaste är väl att vinna".
Tur att man har andra mål. Jag har inte disciplin, ork, tid, kraft, sponsorer, familjeliv och jobb för att träna så mycket som behövs för att vinna. (t+)
@Totteman heter jag
Man får väl välja sina strider 🙂 Vi har en kyrklig syförening hemmavid där jag med råge slår alla tanterna på 10.000 m. Nu är ju problemet att dom inte springer förståss :@
Då vinner du ännu lättare.
Jag är väl urtypen som måste ha ett klart definierat mål för att uthärda den träning som fodras.
Kör inte skadad och satsar i praktiken alltid på allt eller inget.
Träningen är det viktigaste, tävlingar är en viktig morot för att hålla upp träningen. Hade jag inga tävlingar så hade jag inte tränat lika mycket tror jag.
Jag gjorde ganska precis samma sak som Mackan (fast på mitt allra första Marathon och med en mycket sämre sluttid)
Man blir helt enkelt inte speciellt smart i en sådan situation (man kanske inte var det från början heller iofs). Jag misstänker att jag kl
Vad är det då som gör, att vissa kör sönder sig själva, bara för att komma in i mål, med långvarigt rehabande efteråt, och andra, som jag t ex, viker ner oss för kroppens skadesignaler och ger upp?
Handlar det enbart om tjockleken på pannbenet? Handlar
Jag har en annorlunda bakgrund.
Vem har inte det?
Jag är så gott som tvungen att "tävla".
Med en skadad kropp är fart så otroligt mycket farligare än mängd,
så jag anmäler mig till tävlingar där jag är tvingad att hålla låg fart.
50 mil på ett "nonstop
Sylvia: prestige så klart. För sig själv och/eller för andra.
