Aha, AT, OK, men det kan ju isåfall bara gälla eventuella, under loppet, uppkomna skador, som Du egentligen inte vet om när Du springer? Som det Marcus pratade om, hans stressfraktur?
För, när Du stukade foten, så bröt Du väl? Där skällde Du väl inte på
Sylvia: Är man tävlingsmänniska så är det inte särskilt lätt att känna skillnad alltid. På träning kan jag känna skillnad och avbryta men är det tävling så är det inte alls lätt.
Usch ja, Kristina, jag kommer ihåg det där. Jag tänkte faktiskt på Dig när jag dividerade med mig själv och min fot (tejpad PF) om jag skulle ge upp linkandet eller fortsätta och sen kanske inte kunna springa på hela sommaren. Om det liksom var värt det.
Jag tycker nog det är ganska lätt att känna skillnad på de olika sorternas smärta även på tävling, men jag är nog lite för rädd om min vardagsträning för att vilja riskera den för en tävling.
Tävlingen är något jag gör för att det är en bonus, en kul up
Inte jag, Annica. Jag är helt inne på Din linje. Kunde inte ha skrivit det bättre själv. 🙂
Tack, då känner jag mig mindre ensam 🙂
Det är svårt att vinna om man inte satsar allt.
Jag tror inte att det handlar om kroppskännedom eller inte i de flesta fallen utan helt enkelt om att tävlingsdjävulen tar över och att man då vägrar inse sitt bästa.
Endorfiner o adrenalin är väldigt närvarande på tävlingar.
Kristina, nu menade jag att eftersom jag vet att man kan få en ruptur på plantar fascian, om vi nu pratar om PF, så vågade jag inte fortsätta.
Samma sak med stressfrakturer. Hade jag, en längre tid, haft symtom och smärtor liknande en stressfraktur och
