Årets första långhelg på skidor i Alperna föranleder detta hoppingivande inlägg. Tre soliga dagar i österrikiska Kaprun. Liten skidort, men bland backarna finns riktiga guldkorn.

I alla fall.

Efter en olycka kan man bli rädd. Jag har haft flera olyckor där samma knä vridits om och jag har behövt upp till månader för att lära mig gå igen.

Är nu sedan flertalet år rädd för is. Skridskor går bra, men att tvingas gå på is tar mig till ett chockartat tillstånd med adrenalin, kallsvett och tappat förstånd. Rädslan går ut över skidåkning. Men jag ger mig inte, jag åker ettrigt på, år efter år, alltid mäkta stolt över mig själv när jag överlevt en hel skidsemester.

Men nu har något hänt! Jag kände mig stark denna gång. Orädd. Duktig. Trots att benen har fått vila hela december hade jag kraft och kontroll. Aldrig förr, inte ens innan olyckorna har jag vågat trycka på i sådana hastigheter som i lördags. Och trots isen på söndagen hade jag urkul.

Jag kan inte sätta fingret på varifrån min nyfunna inre styrka kommer, men hurra, hurra, vad jag känner mig glad. Enveten vinner!
Och nu på fredag bär det av på nästa Alp-långhelg! =)