När jag sprang löpbandspass härom veckan tyckte jag att jag hade lite svårt att få luft. Inte så att jag blev yr eller att det svartnade för ögonen, utan bara som att jag ville och behövde andas mer än jag klarade av. När jag sedan persade på Fjäråsmilen fick jag samma känsla efter 2-3 kilometer. På de förhållandevis snabba tusingarna i förra veckan kändes det riktigt jobbigt att inte kunna ta så djupa andetag som jag tyckte att jag behövde. Det kändes som att lungorna inte var stora nog och jag fick sakta ner och andas lite innan jag kunde öka sista 2-300 metrarna på de sista intervallerne.
Jag googlade fenomenet och insåg att jag hade fått hjärtsvikt och lungödem.
Eventuellt även en släng av hjärtflimmer. Maken tog fram stetoskopet och lyssnade på hjärtat och avfärdade åtminstone hjärtflimmerteorin, men jag tyckte inte att han tog mina symptom på allvar.
Sen upplevde jag samma fenomen när jag cyklade uppför Eklandagatan. Hu!
Igår hade vi bastu- och middagsbesök och vår gäst föreslog att jag kanske borde googla syreupptagningsförmåga eller VO2max istället för symptom på sjukor och det var kanske rätt tänkt.
Idag sprang jag korta intervaller och då blev jag sådär hederligt andfådd istället och insåg att om jag hade hjärtsvikt eller lungödem skulle jag nog inte persat på 400 meter med sådan marginal, och efter passet kände jag mig bara nöjd och syresatt.
Så jag är nog frisk. Jag har bara lite taskig kondition i förhållande till hur snabbt mina ben kan röra sig nu för tiden.
Men det kan jag leva med.
Frisk från hjärtsvikt och lungödem
8 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
En mig närstående redaktör satte en gång, tidigt i sin karriär rubriken “För mycket vatten kan leda till hjärnödem och döden”. Det har inget särskilt med din diagnostik att göra, det är bara en klassiker som dök upp i minnet.
Smart gäst, absolut.
Smart gäst!
Hjälp, jag blev alldeles kall när jag läste rubriken! Skönt att du är frisk <3
Hypokondri är överskattat. Spring bara människa och sluta tänk efter så mycket! 🙂
Lätt att skrämma upp sig. Skönt att du avskrämt dig 😉
När jag känner så där, struntar jag i att googla för att undvika att väcka min lättantändliga hypokondri, och utgår helt enkelt från att det är en lite allergisk reaktion 🙂 Och jag vet precis hur skönt det känns när man kan flåsa sådär intervallhärligt igen!
Andningsteknik är underskattat.
Skönt att du “blivit frisk” igen!