förstår jag mig inte på.
Idag när jag stod och duschade efter att ha crosstrainat mig på lunchen (helt fantastiskt för övrigt att ha ett gym, 50 meter bort, på samma våning som mitt kontor. Jag kan ta att jag numera har dubbelt så långt till jobbet och att 4 av 6 km på hemvägen går uppför och att det är nurton rödljus och spårvagnar på vägen) kom det in två tjejer i omklädningsrummet. Den ena gnällpratade oavbrutet under hela tiden de var inne och bytte om. Det var folk som åkte bort och det var ju väldigt konstigt och det var många människor på något möte och det var ju konstigt och allt hängde på en person och det var någon som ju jobbar sent en kväll i veckan och det gick ju bra ett tag men nu var det visst inte roligt längre och det var ju vääääldigt märkligt och det var arbetsvillkor och det var än det ena och än det andra.
Hennes ombytarkompis bytte om och stod och sa: ja, jo, mm, jaså, hm.
Sen gick de ut i träningslokalen och jag gjorde mig klar och gick ut.
När jag passerade träningslokalen pågick ett spinningpass i dånande och synnerligen medryckande musik. Trots att jag knappt hörde vad jag tänkte såg jag gnälltjejen sitta på sin spinningcykel och prata till sin kompis som satt på cykeln jämte samtidigt som hon trampade på.
Jösses säger jag.
Gnällande människor som inte hämtar andan
Welcome
6 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
😀
Tränat sig till att orak gnälla hela tiden?
Eller så har hon greppat den där instruktionen om att hålla prattempo hela tiden, men växlat över det till gnälltempo …
Gnäller du över gnällisar?
Man kan göra ett intressant psykologiskt experiment med folk som gnäller så där.
Gå fram till dem och börja tala om hur fantastiskt bra allting är och hur man stormtrivs med livet. Säg att det inte finns något alls att klaga på och att allt bara blir bättre och bättre.
Ju mer man brer på desto mer desperat brukar den där klagande människan bli. För att riktigt knäcka henne så säger man att politikerna här i landet gör ett helbra jobb, att kollektivtrafiken är världsbäst och att skolorna fungerar helt perfekt.
Det ansvar och den risk man tar är att hon går hem och halsar pillerburkarna i medicinskåpet. Säg därför avslutningsvis att det ordnar sig nog. I morgon får vi hoppas att allt är åt helvete som vanligt igen.
*suckar igenkännande och känner mig nöjd nöjt över att jag inte längre ger mina pengar till nåt gym*
Enkelt att på träning gasa på så tystnar sorlet.
De finns bara på gym.