Ja, är viss smärta mentalt framtvingad för att kroppen egentligen inte vill röra på sig?
Sprang idag mitt första långpass, 20 km.
Märke att efter ca 8 km började ena knät ge sig tillkänna så förnuftig som man är så började man gå för att känna efter om det var “på redigt” men efter en stund började
jag köra igen o kände inget.
Efter 10 km kändes det i andra knät o lit ei låret, gick en bit till (var iof ganska mör nu). Lite stelhetskänsla när jag började springa igen, men ingen smärta.
Hade motsvarande känsla vid kommande backar, gick då dör att orka hela vägen.

Efteråt känns det som att smärtan var kroppens sätt att få mig att ta det lugnt, mao latmasken skulle ut 😉

kommer somna gott i kväll utan latmasken i kroppen.