Efter ett smått surrealistiskt uppvaknande till tonerna av Thåströms sång om baren vid Elbes strand i sankt Pauli stad, spelad ur en burkig mobiltelefonhögtalare och efterföljande frukost på hotellet småjoggade vi bort förbi den tillika besjungna Bismarckstatyn till starten på Reeperbahn.
Tog det ruskigt lugnt i början och hade inte kunnat göra på annat sätt. Trött och stel i benen efter senaste veckans dundervirusattack kändes livet ganska tungt och de första 5-6 kilometerna kändes apjobbiga. Inte ens en snabbvisit bakom en buske gjorde livet lättare. Jag höll ut och fortsatte i 6.30 till 7-tempo.
Vid 8-9 kilometer började det släppa och när jag sprang ner mot Elbes strand och såg den kopiösa mängden människor som stod och hejade och tjoade blev allt mycket lättare.
Sen fortsatte det att vara lättsprunget och gatorna kantades av hejande publik och blommande körsbärsträd och på sjön vimlade det av segel och det var en så himla trevlig och omväxlande bana förbi vatten och genom vackra gator. Halvan passerades på 2.21 och jag tänkte att sista halvan sätter jag lätt på under 2.20 så bra som jag mår nu så jag satte fart och oj vad det gick undan. Jag plockade placeringar så det stod härliga till ända till 32,5 när jag tog min sista gel och magen gnällde och vid 35 fick jag springa bakom ännu en buske och sen blev det tungt i benen igen, men det får det bli efter så lång tid. Vid 36 började jag gå emellanåt men mentalt sett kändes det fortfarande bra. Helt otroligt att det gick så bra så länge.
Under alla marathonlopp och ultror jag sprungit har jag haft någon sån där sentimental überlycklig stund med klump i halsen när livet känts underbart och jag har varit så glad att jag kan springa och alla kemiska ämnen i hjärnan löper amok, men det brukar vara vid ett eller högst två tillfällen, men i Hamburg kändes det så titt som tätt. Nästan hela tiden faktiskt. Det var helt otroligt!
Sluttiden blev min näst sämsta någonsin, men mentalt sett var det ett nästan fem timmar långt lyckorus. Absolut en av mina häftigaste löpupplevelser!
Hamburg marathon
3 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Tackar! Ja, ibland är jag verkligen avundsvärd, även om jag är lågpresterande 🙂
Häääärligt tjejen! Stort Grattis! *kram*
Åh vad jag gläds med dig (och avundas!) – tänk att du tog dig dit och genom trots “taskigt läge” och formsvacka! Jäkligt strongt gjort. Skit i tiden och sug på glädjefnatts-biten 🙂
GRATTIS, Maria!