Vi brast ut i gråt bägge två när vi närmade oss, jag i bilen och Markus i lastbilen. En ödmjukhet som sprider värme i kroppen. Vi har hittat hem!

Det gick rätt snabbt; precis innan jul kom vi på idén att jag kunde byta jobb. Inte för att det var något fel på det jag hade, väldans spännande saker egentligen, men jag hade verkligen ledsnat ändå. I min värld är livet för kort för att spendera tid på något som dränerar energi, så det var inget svårt val. Och vips, dagen efter var jag nyanställd på ett företag ute i den Verkliga Världen, en stor omställning för en akademiker, på timlön med fritt förfogande över min tid så som jag behöver ha det. Julen ägnades åt att läsa in mig på ett helt nytt fackområde, och en månad senare sa jag upp mig på mitt gamla jobb.

Så hände det sig vi, som hade svärmat för ett liv i bergen länge redan, for till Allgäu i allra sydligaste Tyskland, både en och flera gånger. Vi gjorde research om klättring, flygplatser och andra viktigheter, och tog snabbt ett beslut: i Oberstdorf skulle vi bo.

Det tog tid att skramla ihop ens en handfull av intressanta lägenheter, och när vi väl åkte ner för att titta kändes ändå ingen av dem som hemma.
Förrän vi beslöt oss för att, trots allt, åka och titta på en långt uppe i en sidodal, en lägenhet som vi inte visste någonting om; den hade bara fått några rader på Ebay Kleinanzeigen utan bilder. Något om en fantastisk utsikt hade det stått i alla fall, så varför inte.

Ovanför Kleinwalsertal, precis på den österrikiska sidan om gränsen, hittade vi det nybyggda röda huset med stora fönster, där de två söta flickorna i familjen fick hjälpa till att visa oss runt. Det tog ett tag för intrycken att sjunka in. Ibland saknar man ord; att få bo precis där var en dröm vi inte visste att vi hade!
Det var inte inflyttningsfärdigt förrän 1 april, men det är smällar man får ta.

En olidlig väntan.

Och så var vi nu här igen, den här gången med alla våra tillhörigheter i en bil och en lastbil. Vi hade lämnat de platta åkrarna bakom oss, passerat de böljande gröna kullarna i norra Allgäu och nu välkomnades vi av bergen, fortfarande vita trots den tidiga våren. Tacksamheten började välla över mig; får man verkligen bo så här fint?

I köket, ovanför en flaska rött österrikiskt vin, hängde ett stort pappershjärta med blommor och texten “Hjärtligt välkommen!” på.
Hemma.