Mitt undermedvetna har inte lämnat mig någon ro sen jag var i Kalmar och tittade på Ironman och jag har drömt om simning och cykling varenda natt. För att få tyst surret bestämde jag mig för att göra en egen minitriatlon. Jag gick in till lille Scott som stått i arbetsrummet och hängt på roddmaskinen sen den nesliga vurpan på jungfruturen och kollade om han var redo för lite landsvägskörning och det var han.
Imorse trampade jag således ner till badhuset och inledde 9.05 med 1000 meter bröstsim. Byte till cykel tog 20 minuter, och då badade jag inte ens bastu som jag brukar göra när jag badat. Sen cyklade jag till mor och far. Start 10.02 Distansen blev 33,2 km på 1.42. Bra cykel jag köpt men lite småsegt att köra terrängdäck på asfalt. När jag kom ut till föräldrarna ville ju mamma prata lite och sen var det en bit till rundan jag skulle springa, men 12.03 satte jag igång och avverkade 10 km på 1.01. Längesen jag tog så god tid på mig på den rundan men jag var lite stel i benen.
Med tanke på dagens övningar kan jag bara konstatera att Ironman i Kalmar ligger långt bort. Inte bara geografiskt sett.