Eller fall och fall. Jag persade ju trots allt på grusåttan i Skatås. Ett halvmessyrPB som troligtvis blivit något bättre om jag inte hållit igen något för att orka andra varvet av de två som loppet bestod av, men jag höll dessvärre inte igen tillräckligt mycket för att orka springa andra varvet lika snabbt som det första.
I mitt huvud skulle jag segla in på sub 80 idag. Mitt löpmässiga självförtroende har aldrig varit bättre, men det hjälpte inte när kroppen tyckte att den var slut.
Jag försökte med alla tricks i verktygslådan, men kroppen sket fullständigt i huvudet idag och hånskrattade åt det tidigare så säkra “Det är jobbigt nu, men det har aldrig känts så bra förut i en sugig backe som får mig att känna att jag inte har gjort någon backträning på alldeles för länge och inte heller kört några långpass på ett tag”. Eller också hörde den inte för att det var för hög volym på mp3-spelaren.
Nåja. Jag är nog lite småsliten ändå efter alla kalastider och kalaspass jag presterat på sista tiden. Jag är inte van vid såna intervallpass som jag kört sista månaderna. Lite vila och mycket mat ska nog få fart på benen igen.
Det här deffarexperimentet gick nog lite för bra. Jag har gått ner i vikt alldeles för fort för att det ska vara nyttigt tror jag. När jag vägde mig imorse hade jag gått ner totalt 2 kg sen i måndags, trots att det låg en rejäl portion pasta med grönmögelostgräddeochbaconsås och skvalpade någonstans i tarmarna.
Detta bara genom att ta mindre portioner och låta bli kakan till kaffet efter lunchen (utom efter intervallerna i torsdags). Frukosten ändrade jag inte på, och jag åt minst 2 frukter innan lunch som vanligt och en på eftermiddagsfikat (utom i fredags när jag åt bulle). Något mindre lunchportioner, men inte anorektiska, utan normala uppläggningar som täckte tallriken, och middag något tidigare på kvällen än vanligt. Och ingen chokladrad till kvällsteet. Även om det så klart är kul att bli smal och fast i hullet går det lite väl snabbt, så nästa vecka ska jag äta lite mer, men fortsätta låta bli kakor och godis så får jag se om nedgången lugnar ner sig. Och om jag får lite energi i benen igen.
Två kilo på en vecka är nog att ta i… Grattias till PB:t iaf!
Å, så besviken kan du knappast vara med tanke på träningen dagarna innan och inte minst underlaget som kräver sin rätt. Under åttio var nog en smula entusiastiskt.
Angående mat-tillbakahållning så blir du såklart segare av den. Du har tappat en del vatten och börjat tömma glykogendepåerna. Du kan dock få ränta på investerad ansträgning när du framåt våren laddar tillbaka, men som du skriver måste det gå i en lagom takt så att du kan träna, inte skadar dig och framför allt mår bra.
Ett kalas är ändå inte fel.
Ett pers är ett pers även om man ibland behöver mer balans i fart och mat. Men om man alltid vore förnuftig skulle livet inte vara så roligt.
Hoppas att du får en smarrig efterrätt att fira de första 8 med 🙂